Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna under år 1435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår medeltids märkeligaste handlingar. Vi anföra här
hufvudinnehållet.
»Rikets innebyggare hade på lång tid hvarken njutit
lag, rätt eller frihet och, emedan konungen mest varit
frånvarande och riket hvarken haft drots eller marsk,
hade på många år intet rättarting blifvit hållet
och icke kunnat afgöras hvad som tillhörde kronan
eller enskilde, så att konungens fogdar kunnat efter
behag tillegna sig andras egendom. Allmogen hade
nödsakats fara utomlands för att vinna rättvisa,
som de bort kunna söka och vinna vid sina ting hemma,
och utan tröst hade de återkommit och måst umgälla
sin utfärd, somliga med lif och gods, andra blifvit
kastade i fängelse och belagts med fjettrar och jern,
hvilket allt utan svårighet kunde bevisas. Och såsom
riksens råd icke hade makt att något hjelpa eller
rätta, gjorde man endast gäck af den lidande, och
när undersökning någon gång på befallning anstäldes,
troddes det icke, när det kom för konungen. Genom
fogdarnes öfvervåld låg landet på flera ställen öde
och skatterna togo de ut efter behag och godtycke;
en oxe togs för 12 öre, fast han i städerna såldes
för 4 mark, en ko för 6 öre, som eljest kostade 2
mark, en mark gammal koppar togs för 4 penningar,
en ny för en örtug. Emedan en viss taxa var satt på
hvart härad eller socken, när skatten skulle utgå,
tillätos inga afskrifningar antingen för dödsfall
eller andra omständigheter. Utom de laga utskylderna
hade årligen gärder blifvit utkräfda och allt blifvit
fördt ur landet, så att icke en enda mark funnits i
rikets skattkammare, som i trängande nöd kunde till
fäderneslandets väl användas. Men fogdarne hade gått
fria, huru mycket än allmogen klagat öfver dem, och
derför hade de blifvit ju längre, ju värre; de hade
upphängt män i rök och tvungit penningar af allmogen
till häradsskepp samt förstört dem som varit i behåll
för att kunna utpressa nya utgifter.»
Vidare klagas, att »erkebiskopar, lagmän och
häradshöfdingär blifvit af konungen landet
påträngde. Johan Gerkesson hade försnillat från
Upsala 10,000 gyllen och utpressat af presterskapet
ännu mera, Arendt Clementsen och Thorlak 7,000
gyllen. Domarena hade skipat rättvisan med den lag
och rätt, som de fått sina embeten. Slott och län
hade gifvits åt högst få inländske, och utländska
qvinnor blifvit föredragna infödde svenske män. Genom
det långvariga kriget hade allmogen förlorat gods;
vänner och fränder; de hade måst göra tjenst på egen
kost, men likväl lönats med ovilja, misstroende,
ovänskap och förtryck. De som råkat i fångenskap
hade ej blifvit utlöste, utan tvärt om af konungens
egne undersåtar i Danmark sköflade. Fast det varit
förbehållet, att ingen ny lag skulle i riket införas,
hade konungen icke desto mindre med slottslofven
i slotten fört riket i träldom. Alla hufvudsakliga
skrifter voro dessutom bortförda, så att nu i Sverige
intet funnes, hvarken skrift, bref eller register
på hvad som hörer kronan till. Likaledes
hade frälset blifvit utarmadt genom den ständiga
krigstjensten och nu senast förlorat 16,600 mark
genom deras långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
