- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
116

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna under år 1435

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifva någon träta»; dem, som fingo flesta rösterna,
skulle erkebiskopen föreslå hos konungen.

Valet försiggick och erkebiskopen sammanräknade
rösterna. Det befans då, att de flesta rösterna
fallit på Carl Knutssoh (Bonde), Bo Knutsson (Grip)
och Nils Stensson (Natt och Dag). Erkebiskopen gick
upp till konungen och underrättade honom om valets
utgång samt nämnde hvilka tre herrar som kommit på
förslaget. Men konungen svarade hastigt, så fort han
hade hört namnen: »Det duger ej, I skolen mig få
tre gamla, som dustet är slaget af hufvudet; I hafven
misstagit er på de unge!» – Sedan konungen derefter
betänkt sig ett ögonblick, tillade han: »Hvarför
tagen I icke hellre en äldre man? Jag vill föreslå
tre; herr Christer Nilsson och herr Bengt Stensson
duga väl båda, herr Erengisle Nilsson duger ock,
skulle jag tro! En af dessa herrar vill jag gerna
gifva eder till drots!»

Det blef sålunda i sjelfva verket på det sättet,
att konungen föreslog och herrarne utvalde en af
de tre. Den kloke biskopen sade emellertid härtill
intet. Han bugade sig och gick, och när han sedan
för de församlade herrarne tillkännagaf konungens
vilja, mötte han intet motstånd. Herrarne utbådo
sig herr Christer Nilsson Vasa till drots, men bådo
tillika, att konungen ville utnämna en af de tre
först föreslagne till marsk. Konungen villfor deras
begäran och utnämnde Carl Knutsson Bonde till marsk.

Sedan egde ett sammanträde rum inför konungen,
der de nyutnämnde skulle högtidligen i sina embeten
insättas. Herr Christer framkallades först. Det var
en redan till åren kommen man. Han bad konungen »för
Guds skull, att han måtte förskona honom från det
vigtiga embetet». Konungen ville dock ej fästa något
afseende vid hans begäran, utan stadfästade honom i
embetet och gaf honom ett litet svärd till tecken af
hans embetes värdighet. – Derefter framkallades Carl
Knutsson. Det var en ung man, högväxt och ståtlig,
af ett intagande yttre. Konungen var emellertid
okunnig om, huru en marsk skulle insättas i sitt
embete, och vände sig derför till den gamle danske
riddaren Erik Krummedik med en förfrågan härom. »Huru
dermed tillgår hos andra herrar», svarade herr Erik,
»det vill jag låta eder höra. I skolen gifva honom en
käpp med guldring på och säga honom, huru han skall
förestå sitt embete.» – »Käppen skall han få strax»,
inföll konungen, »men ringen kan han ej nu bekomma.»

Derpå vände han sig åter till Carl Knutsson och sade:
»Vi vilja hafva dig till marsk!» – Herr Carl föll på
knä och båd att slippa, men det hjelpte honom lika
litet som förut herr Christer. Konungen ville, att
han skulle mottaga embetet; och gaf honom en liten
hvit staf. Den nyutnämnde marsken bad då konungen
om hjelp att upprätthålla det vigtiga embetet. Men
konungen svarade så brådt: »Jag vill gifva dig ett
råd; akta dig, att du ej sträcker dina fötter längre
än skinnfällen räcker!» – Dermed gick marsken tillbaka
till de andra herrarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free