Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget utbryter å nyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt var ej med i Stockholm, då förlikningen
ingicks med konungen. Icke heller biskop
Thomas i Strengnäs eller Uplandslagmannen Nils
Gustafsson. Dessa hade frihet att handla och ansågo
sig berättigade dertill, när konungen så öppet bröt
mot de ingångna förlikningsvilkoren. Ett riksmöte
sammankallades till Arboga strax i början af år 1436.
När de svenske herrarne funno – säger rimkrönikan –
att konungen så misstrodde dem och bortgaf slott och
län åt drafvelsmän, kommo de öfverens »att hålla en
dag i Arboga».
Dit skulle de komma alla
biskopa, prelata, riddare och svena,
köpstadsmän och alle mena.
Att köpstadsmän och allmoge här voro närvarande är en
följd af den betydelse, dessa samhällskrafter nu fått;
det innebär också ett erkännande af Engelbrekts makt,
hvars rikshöfvidsmannaskap nu väl var till ända,
då riket fått drots och marsk. Förhållandet mellan
denne allmogehöfding och herrarne, synnerligast
riksembetsmännen, drotset och marsken, kom här på tal,
och efter allt hvad man kan finna, synes det, som om
man insett å ena sidan olämpligheten att sätta någon
ofvanom de nämnda embetsmännen, men också å den andra
omöjligheten att alldeles förbigå Engelbrekt. Redan
här blef derför enligt rimkrönikan fråga väckt om
en delning af högsta makten mellan Engelbrekt och
marsken.
Vid sidan af detta ärende, som i sjelfva verket
var det vigtigaste, enär derpå allt annat berodde,
företog man frågan om konungen och förhållandet till
honom. I afseende härpå beslöt man, att om konungen ej
hölle ord och lofven, så ville man ej längre erkänna
honom för konung. De ville afbida fastlagen – den 5
Februari – men hade konungen ej då fogat sig efter
förlikningsvilkoren, ville de ej längre hålla honom
för herre och konung. Härom skulle rådet tillskrifva
konungen, hvilket också skedde den 13 Januari.
Som man nu var öfverens härom, spridde sig med
ens ett rykte bland de församlade, att konungen
ämnade sig till Stockholm, så fort isen gick upp,
och att Stockholm då skulle öfverlemnas till hertig
Bogislaw. »Dermed» – hette det – »ville han få honom
hela Sveriges rike.» En allmän ovilja uppstod bland
de församlade, synnerligast bland allmogen. Några
borgare i Stockholm hade äfven i hemlighet skickat
bud till Engelbrekt med enträgen begäran, »att han
skulle lägga sig vinn om att han måtte få Stockholm
in; ty de fruktade att samma öde skulle öfvergå dem
nu som i konung Albrekts tid».
Engelbrekt fann nödvändigheten af skyndsam handling
och af enighet. Han bragte derför frågan före på
mötet och slutade med dessa ord:
»Vi vilja ej bida, utan låtom oss genast rida till
Stockholm och der på ort och ställe taga reda på,
huru sakerna förhålla sig.» Hans blick öfverfor
församlingen, der må hända bland herrarne någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0127.html
