Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget utbryter å nyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här ropade marsken högt, att alla som ville hålla med
riket skulle ställa sig under banéret, och dem skulle
intet ondt öfvergå. Tillika förbjöd han vid förlust
af lif och gods sitt folk att tillfoga borgarena
någon skada, och han och Engelbrekt läto derpå genom
sitt folk taga de öfriga tornen och stadsportarne i
besittning.
Derefter sammankallades alla borgarena pä Stortorget,
och herrarne samlade sig på rådhuset och den
utbyggnad, som der fans åt torget till, och som
kallades burspråk[1].
Härifrån talade marsken till de
nedanför stående borgarena: »Viljen I hålla med oss
och riket», sade han, »och med trohet stå oss bi?» –
»Ja», svarade alla med en mun och uppräckte händerna
och svuro riksens män tro och lydnad.
Till Hans Kröpelin, som då befann sig i
Gråbrödraklostret på nuvarande Riddarholmen, sändes
tillika bud, att han icke hade något af herrarne att
frukta, och att han gerna finge begifva sig till sin
egendom. Han egde nämligen en gård mellan slottet
och norra stadsporten.
Nu skickades bud med bref upp till herr Erik på
slottet. Herrarne frågade, hvarför han mottog
dem med pil och lod, då de icke kommit i någon
fiendtliga afsigt, utan endast velat, att herr Erik,
såsom löftesman jemte de andra danska herrarne för
Stockholms dagtingan, skulle förmå konungen att
hålla hvad han lofvat. Herr Erik svarade med en
öppen fejdförklaring. »Han ville söka deras skada,
hvar och när han kunde.»
Då samlade sig de svenske herrarne på Vårfru
Gillestuga, som låg vid nuvarande Skärgårdsgatan. Här
rådslogs om de åtgärder, som nu borde vidtagas.
Man beslöt, att marsken skulle stanna i Stockholm
och belägra slottet, men Engelbrekt skulle draga
ned åt landet att återtaga de öfriga slotten från
konungen. Till marsken kom en förstärkning af 300
ryttare i blanka harnesk. Det var erkebiskop Olofs
folk under anförande af riddaren Carl Magnusson.
Enligt öfverenskommelsen lägrade sig marsken framför
slottets vestra sida, bröderne Nils och Bengt
Jönssöner (Oxenstierna) på Helgeandsholmen och Erik
Puke mot östra sidan med köpstadsmän och borgare
på kyrkogården och slagtarbodarne. Marsken skötte
sin sak bäst. Han lät uppföra ett bålverk mellan
Storkyrkan och Norrström, försedt med skottgluggar
och fördjupningar för krigarne samt fyldt med jord
i mellanrummen. Detta uppfördes nattetid, så att
danskarne märkte ingenting, förr än om morgonen
allt var färdigt. Genom detta bålverk var folket
fullkomligt skyddadt för skotten från slottet. När
slottsfolket någon gång vågade ett utfall åt denna
sidan, blefvo de med förlust tillbakaslagna, så att
de till slut i det närmaste lemnade marsken i fred.
Åt en annan sida voro de belägrande mindre
lyckliga. Slottsfolket försökte tända eld på
staden. Första försöket skedde mot ett hus, som Hans
Kröpelin uppfört mellan slottet och norra bron. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
