Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blind för allt, hvad ära och mensklighet
kräfde. Knappt var han befriad från den förtrollning,
hvari den ädle hjeltens blick försatt honom, förr
än hans yxa åter blänkte genom luften, och hugget
träffade Engelbrekt i halsen. Derpå följde ett tredje
hugg öfver hjessan, så att hjernan rann ut.
Nu föll Engelbrekt till marken. Hans hufvud stötte
mot en sten. Det blef frihetshjeltens sista hufvudgärd
i dödsögonblicket.
Med vilddjurslik grymhet krossade Magnus Bengtsson
det söndersargade hufvudet mot stenen och genomsköt
derefter den döda kroppen med pilar.
Med i en enkel och fjärdlös bön för den mördades väl
slutar rimkrönikan sin skildring af mordet.
Herre Gud, som i himmelrike bor,
låt honom njuta, det han var Sverige tro!
Jungfru Maria med sin heliga bön,
du hjelp hans själ till himmelrikis lön!
Alle Guds helgon i himmelrik,
bedjen för honom evinnerlik!
Det var natten mellan fredagen och lördagen den 27
och 28 April 1436[1].
Engelbrekts hustru och tjenare fördes hastigt ned
i båtarne och öfver sjön till Göksholm. Bland
Engelbrekts tjenare var då en vid namn Albrekt
Peccatel. När nu Magnus Bengtsson väl kommit till
Göksholm, kallade han denne inför sig och ville intala
honom att samma natt rida med till Örebro för att
förskaffa Magnus detta slott. Albrekt ville icke,
men då skrek Magnus: »Du skall skaffa mig Örebro,
i denna natt skola vi rida dit och du skall säga,
att du kommer i Engelbrekts ärende!» Och så lät han
plåga honom med pinliga medel och tvang honom sålunda
att bifalla.
De sutto upp och kommo efter ett par timmars ridt
till Örebro. Albrekt gick här fram emot slottet till
förborgen och ropade till väktaren i tornet. Denne
hörde ropet och frågade hvem det var. »Läs upp
porten för mig» – sade Albrekt – »och släpp mig in,
jag är Albrekt Peccatel och kommer med bud ifrån
Engelbrekt. Säg till fogden, att jag får tala vid
honom utan dröjsmål!» – Det sista uträttade väktaren
genast, icke så det första, ty Albrekt fick stå der,
medan fogden väcktes och tills han kommit ned till
porten. Då upprepade han väktarens fråga och erhöll
samma svar. Men fogden anade oråd. »Nej, Albrekt»,
sade han, »du får bida tills i morgon bittida, slottet
läser jag ej upp i natt, det må du för sanning veta!»
Magnus Bengtssons plan att öfverrumpla Örebro slott
gick sålunda om intet. Men staden låg värnlös framför
honom, och der fans mycken egendom som tillhörde
Engelbrekts svenner. Allt sådant plundrades och lastad
med detta röfvade gods kom Magnus innan morgonen åter
till Göksholm.
[1]
Enligt en annan sägen natten melan den 4 och 5 Maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0138.html
