Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Engelbrekts minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han hafde sva manliga stridt,
Och ryktet gick öfver verlden vidt,
Då fick han det till löna:
En tid han for af Örebro,
Då vardt han slagen i goda tro;
Sva plägar man troskap röna.
Han var kernad som en fisk,
Som stekara lägga uppå disk;
Det var en omild gerning.
Han fick uti sig väl femton skott;
Det var en sorgfull arfvelott,
Hans hustru fick till värning.
Göksholm ropade både va och ve,
Att den gerning skulle ske;
Det vardt thy nederbrutit.
Alle de, som gåfvo dertill råd
Och hulpo till det onda dåd,
Det hafva de litet njutit.
Der togos de menlösa ben
Och fördes sva till Örebro igen:
Gud gör der stora nåde:
Mången Pelegrim söker dit,
Han varder der sin vånda qvitt
Och går hem utan våde.
De följande verserna innehålla en skildring af
tilldragelserna närmast efter Engelbrekts död och
sluta med en varning att Sverige icke åter må kasta
sig i sådant förtryck, hvarur det med nöd kämpat sig
fritt.
Slipper en fogel af snara eller qvist,
Han tager sig vara för tolke list
Sverige, du äst nu sluppet.
Vill du i den snaran igen,
Som förr var bundin om din ben,
Det må väl stå dig öppet.
O! ädle svensk, du statt nu fast
Och bättra det, som förra brast,
Du låt dig ej omvända!
Du våge din hals och så dina hand,
Att frälsa ditt eget fädernesland!
Gud må dig tröst väl sända!
En fogel han vär sin egen bur,
Sva gör ock all villena djur;
Du märk, hvad dig bör göra!
Gud hafver dig gifvit sinne och skäl,
Var hellre fri än annans träl,
Emedan du kan dig röra!
Det är eget nog, att det sista hvilorummet för en
sådan man som Engelbrekt kunnat alldeles falla i
förgätenhet. Till en del ligger väl orsaken deruti,
att så länge lyckan är i stigande, vårdar man sig mera
om det man får, än det man eger. Så länge Sveriges
ära ständigt växte, så länge vi endast hade segrar
att uppteckna, vunna derute på andra sidan Östersjön,
så länge var minnet af denne Engelbrekt jemförelsevis
af föga betydenhet. Först sedan segrarne byttes i
nederlag, först sedan Europa började glömma Sverige,
först då började vi se oss här hemma igen och ransaka
våra gamla gömmen, men då spanade man förgäfves efter
frihetshjeltens graf.
En minnestafla eller, som det heter, ett epitaphium
uppsattes på kyrkoväggen i Örebro, men det var redan
1594 alldeles förfallet och nästan oläsligt. Vi skulle
icke känna till detta minnesmärke, om ej dåvarande
prosten i Örebro, Esbern Boose, tagit en afskrift af
detsamma. Emellertid upplyser han icke om stället,
hvarest den store mannens jordiska stoft förvarades.
Mången innerlig bön uppsändes fordom vid denna graf,
och de bedjandes fromma tro ville till och med veta
att underverk der skedde såsom vid ett helgons. Det
visar blott höjden af den kärlek, hans samtid hyste
till honom och hans minne. Engelbrekt bad hos Gud
i himmelrike och manade godt för Sveriges land,
liksom Sanct Erik konung.
Vi må sluta Engelbrekts korta historia med ett
yttrande om honom af en utländing, som var hans
samtida. »Det var», säger han, »en ny Saul, som
af Herren blifvit utrustad med kraft att beskydda
sitt folk och nedgöra rättvisans fiender. Han var en
höghjertad man af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0142.html
