Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson och Erik Puke - Mötena i Vadstena, Stockholm och Kalmar 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppet bryta med allmogen och håna den i dess djupa
sorg – dertill var Carl alltför klok, och man skulle
dessutom sedermera hafva hört en sådan fräckhet
förebrås honom af hans fiender, hvilka väl skulle
hafva begagnat sig deraf, om något sådant funnits,
att väcka allmogens förbittring mot honom.
Mötena i Vadstena, Stockholm och Kalmar 1436.
Från Nyköping begaf sig marsken till Vadstena till
det beramade mötet. Pingstdagen inföll det året den
27 Maj, och konung Eriks sändebud infunno sig vid den
tiden, det ena efter det andra. Från Sveriges sida
kommo tio rådsherrar och dessutom en väldig skara
herrar och män. Må hända väntade man sig, att mer
än vanligt vigtiga saker här skulle förekomma med
anledning af Engelbrekts död. Bland biskoparne infunno
sig Sven i Skara och Thomas i Strengnäs.
Det enda, vi veta om förhandlingarna härstädes,
inskränker sig dock till afslutandet af en
vapenhvila, som skulle räcka från den 3 Juni –
dagen för densammas undertecknande – till den 29
Juli. Derunder skulle ett möte hållas i Kalmar den
15 Juli, och der skulle konungen sjelf och ombud
från Sverige infinna sig. Med afseende på slotten,
som voro undet belägringstillstånd, skulle allt
dervid förblifva som det var, hvarken de belägrade
eller de belägrande få göra några nya byggnader,
och de förre ej få lemna slotten utan tillstånd
af befälhafvaren för belägringsstyrkan, men der så
behöfdes skulle genom ombud från svenska herrarne mat
och hvad annat som tarfvades anskaffas mot betalning.
Det fattade beslutet uppsattes i trenne exemplar,
två på pergament och det tredje på papper. Detta
sistnämnda lemnades åt städerna och af de båda förra
var ett ämnadt åt konungen, det andra åt de svenska
herrarne.
När de allvarsamma öfverläggningarna voro slutade,
begåfvade marsken de främmande sändebuden med stora
skänker. Hvartdera erhöll en hingst och dessutom kost
och foder.
Från Vadstena begaf sig marsken jemte Hans Kröpelin
och det lybska sändebudet till Stockholm.
Dit samlades också flere af de svenska herrarna till
ett rådsmöte för att öfverlägga om den förestående
förlikningen med konungen.
Till detta möte infunno sig äfven herrar från
Finland. Bland dem biskopen i Åbo, den allmänt ärade
och ansedde Magnus Olai Tawast. Han hade varit konung
Eriks kansler och synes hafva stått honom så nära,
att man derutinnan kan finna ett skäl, hvarför han i
det längsta dröjde att uppträda vid deras sida, som
uppenbart verkade emot konungen. Numera syntes för
en hvar, som djupare tänkte på förhållandena, Eriks
sak i det närmaste förlorad, och nu finna vi biskop
Magnus Tawast i herrarnes rådslut, dock gemenligen
på deras sida, hvilka, om de också stodo mot Erik,
likväl voro benägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
