Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Söderköping 1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, »att antingen skolen I få mig slotten, eller
också tager jag eder i förvar, så att I aldrig skolen
väl hemfara!»
Marsken var så bister till utseendet, när han
sade detta, att fogdarnes mod föll. De bleknade,
heter det, och hade gerna sett, att de icke varit
i Söderköping den gången. Olof Finne var den förste
som framgick och öfverlemnade Stegeholm, efter honom
följde Folke, som upplät Axevalla slott. Så kom
Mathias von Kaln, som med mycken sorg öfverlemnade
Elfsborg. Derefter kom turen till Johan Flemming
på Stegeborg. Hans utseende var mera oförfäradt än
de öfriges, men man kunde dock se, att han måste
bemöda sig för att bibehålla detsamma. När han kom
inför marsken och drotset, sade han: »Jag lemnar
icke Stegeborg, med mindre I tagen det med våld!»
Då blef marsken vred och utbröt: »Packa dig då hem,
jag och mina män vilja komma efter i afton!»
Fogden visste ej rätt, hvad han skulle svara härtill,
icke heller ville han just taga den vredgade marsken
på orden, ty slottet var ej för tillfället i det
skick, att det kunnat uthärda en belägring. Man
hade ej hunnit förse sig efter den inspärrning som
skedde på Engelbrekts befallning under Erengisle
Nilsson, när Engelbrekt gjorde sitt sista rundtåg
omkring riket. Den för oss bekante Johan Vale, som
förut varit slottshöfding på Stegeborg, var också
närvarande vid detta tillfälle och synes hafva stått
på Carl Knutssons sida. När han hörde Flemmingens
dumdristiga ord, kunde han ej afhålla sig från ett
leende och sade åt honom: »Arme stympare, hur kan du
föra ett sådant språk, du hafver hvarken öl eller bröd
till aftonen, mycket mindre sedan?» Dessa ord jemte
vetskapen om marskens stora makt förmådde Flemmingen
att gifva vika och
– med hjertans sorg
antvardade han dem Stegeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
