- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
151

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Söderköping 1436

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han, »att antingen skolen I få mig slotten, eller
också tager jag eder i förvar, så att I aldrig skolen
väl hemfara!»

Marsken var så bister till utseendet, när han
sade detta, att fogdarnes mod föll. De bleknade,
heter det, och hade gerna sett, att de icke varit
i Söderköping den gången. Olof Finne var den förste
som framgick och öfverlemnade Stegeholm, efter honom
följde Folke, som upplät Axevalla slott. Så kom
Mathias von Kaln, som med mycken sorg öfverlemnade
Elfsborg. Derefter kom turen till Johan Flemming
på Stegeborg. Hans utseende var mera oförfäradt än
de öfriges, men man kunde dock se, att han måste
bemöda sig för att bibehålla detsamma. När han kom
inför marsken och drotset, sade han: »Jag lemnar
icke Stegeborg, med mindre I tagen det med våld!»
Då blef marsken vred och utbröt: »Packa dig då hem,
jag och mina män vilja komma efter i afton!»

Fogden visste ej rätt, hvad han skulle svara härtill,
icke heller ville han just taga den vredgade marsken
på orden, ty slottet var ej för tillfället i det
skick, att det kunnat uthärda en belägring. Man
hade ej hunnit förse sig efter den inspärrning som
skedde på Engelbrekts befallning under Erengisle
Nilsson, när Engelbrekt gjorde sitt sista rundtåg
omkring riket. Den för oss bekante Johan Vale, som
förut varit slottshöfding på Stegeborg, var också
närvarande vid detta tillfälle och synes hafva stått
på Carl Knutssons sida. När han hörde Flemmingens
dumdristiga ord, kunde han ej afhålla sig från ett
leende och sade åt honom: »Arme stympare, hur kan du
föra ett sådant språk, du hafver hvarken öl eller bröd
till aftonen, mycket mindre sedan?» Dessa ord jemte
vetskapen om marskens stora makt förmådde Flemmingen
att gifva vika och

– med hjertans sorg
antvardade han dem Stegeborg.


Derefter framkallades Henrik Olausson, som
öfverlemnade Åbo slott.

När sålunda slotten voro öfverlemnade och mottagna,
började utförläningen af desamma till andra. Först
öfverlemnades Åbo slott och län åt Hans Kröpelin,
och han svor länseden att troget hålla det riket
tillhanda och återlemna det till marsken och drotset,
när de påkrafde, och fölle någon af dem ifrån,
skulle han hålla det den öfverlefvande tillhanda;
dogo båda, skulle han antvarda det åt riksens råd
eller ehvem de till höfvidsman satte. Allt detta
lofvade han att stadigt hålla. – Samma ed gingo äfven
de öfrige, som nu erhöllo län.

Nils Stensson, marskens svåger, förlänades derefter
med Stegeborg och dessutom med Tuna län och Konga
härad i Värend i Småland samt med Trögden omkring
Enköping.

Derefter framkallades Erik Puke. Han hade, som vi
veta, Kastellholms slott på Åland i förläning och
sedan hade han fått Södertelje. Bland herrarne här
hade han inga vänner och i synnerhet var drotset
honom vred. Anledningen dertill tyckes ligga för
öppen dager, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free