Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osämjan mellan Carl Knutsson och Erik Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Osämjan mellan Carl Knutsson och Erik Puke.
Innan vi följde marsken och Erik Puke till
Söderköping, skildes vi vid den senare, då han
förgäfves sökte bemäktiga sig marskens person,
när denne ämnade sig till Nyköping för att mottaga
detta slott. Derifrån drog marsken, som vi veta, till
Vadstena att underhandla med konung Eriks sändebud.
Puken försokto härunder att komma i besittning af
Örebro slott, hvilket dock misslyckades. Då skall han
återigen hafva sökt bemäktiga sig marskens person,
då denne var stadd på uppresan till Stockholm. Han
skall hafva försänkt Härstäket, eller sundet mellan
fastlandet och Vermdön<footnote>
Det kallas också södra stäket till skilnad från
norra eller biskopsstäket, som vanligen förekommer
under benämningen Almarestäk.,
för att derigenom
tvinga marsken att taga vägen om Södertelje. Några
af marskens vänner skola dock hafva varnat honom,
så att han, efter att hafva upprensat farleden vid
Stäket, lyckligt kommit till Stockholm.
Sedermera finner man åter ett godt förhållande
vara rådande mellan de båda herrarne, utan att man
derom får veta annat än att Puken sökt förställa
sig för att derigenom lättare locka den försigtige
marsken i fällan. Men rimkrönikans författare är en
synnerlig loftalare af marsken och söker i följd
deraf svärta hans motståndare på allt sätt. Man får
derför icke fatta honom efter orden. Förställning
synes också hafva varit allt för främmande för ett
sådant skaplynne som Pukens. Såsom följd af hans
förställning framställes han nu såsom sökande vinna
marskens vänskap, men äfven derunder läggas honom ord
i munnen, som alldeles icke utvisa någon förmåga af
förställning.
Erik bjöd en dag marsken till gästabud hos sig. Många
förnäma herrar och fruar voro då hos herr Erik och
äfven marskens syster Margareta Bielke. Marsken sjelf
infann sig dock ej förr än maten var tagen af borden
och de fleste tagit sig grundligt till bästa. När
marsken inträdde i gästabudssalen, gick Erik emot
honom och helsade honom välkommen samt förde honom
fram till bordet, der mat och vin frambars. Allt
medan marsken satt till bords samtalade han och Erik
med hvarandra om åtskilliga saker. Slutligen sade
marsken: »Vi äro nu vänner, Erik, säg mig derför, hvad
du mente, när du lät sänka Härstäket för mig!» Puken
svarade, såsom hans vana var, rent ut: »Den gädda går
ej mellan Kalmar och Stockholm, för hvilken flera
krokar äro lagda än dem, jag hafver satt för dig.»
Marskens syster, fru Margareta, kunde då ej tiga,
utan sade till Erik: »Gud förlåte eder slika ord, herr
Erik! Så ofta som jag sett eder vid min broders bord,
och så ofta som I druckit hans öl och ätit hans bröd,
aldrig kunde han vänta sig detta svek af eder.»
Marsken slog bort saken med skämt och vände
talet på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
