Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Osämjan mellan Carl Knutsson och Erik Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alldeles förskingrades. Höfvidsmannen, som
Erik tillsatt, undkom med knapp nöd.
När Erik kom framemot Vesterås, sammankallade han
bönderna, hvilka infunno sig till ett betydligt antal,
och i staden tillsporde han borgarena, om han kunde
räkna på dem. Rimkrönikan låter dem rent ut svara;
Vi hafva ej annan akt
än hålla med den mest hafver makt.
Erik tog i Vesterås in i sjelfva
biskopsgården. Biskopen hette Olof Knap. Det var en
dansk, som af konung Erik blifvit stiftet påtrugad,
liksom efter hvarandra hans tvänne företrädare. Detta
hindrade dock icke biskop Olof att vid flera
tillfällen uppträda med de andra biskoparna emot
konungen. När nu Erik kom med sitt folk och började
belägra slottet, rådde biskop Olof honom att söka
genom dagtingan vinna det. Erik följde rådet och
sände bud till slottsfogden. Men denne gjordt sig
endast lustig öfver sin fiendes förslag. »Med den
förrädaren», sade han, »vilja vi ej dagtinga, och
hans bönders matsäckar skola vi anamma, innan de
draga hädan.» Med sådant svar kom budet tillbaka till
Puken.
Och den raske fogden höll ord. Det var en kall
vinterqväll, och bondehären led starkt af kölden,
så att hvar bönderne kunde det, litade de till sina
medförda matsäckar och sina ölkrus. Då fingo med ens
de utstälde väktarne – »hollarne»[1]
– se vindbryggan
nedfällas framför slottet och slottsfolket storma ut
emot den del af bondelägret, som låg närmast. Ty
största delen af bönderna voro lägrade utanför
staden. Här blef en uppståndelse. Marskens folk kom
öfver bönderna som ett stormväder. Att tänka på någon
sammanhållning var omöjligt. Allt tog till flykten,
och fienderna funno både matsäckar och vapen, som i
brådskan qvarlemnats.
Erik Puke satt vid aftonmåltiden, när en andtruten
budbärare kom och förmälde om tilldragelsen vid
»holdet». Han skyndade genast upp från bordet och
steg till häst samt red ut till lägret. Han hörde
på afstånd bullret af den till slottet återvändande
skaran, men, emedan han befarade ett nytt utfall,
lät han folket hela natten vara under vapen, och sjelf
satt han till häst med sina svenner, fast vinternatten
var isande kall. Allt förblef dock stilla och när man
då kunde förstå att intet utfall mer var att befara,
red Erik – det var i dagningen – åt sidan för att
vinna ett ögonblicks hvila.
Men så fort messan var sjungen tidigt på
söndagsmorgonen, hade slottsfogden åter sitt folk i
ordning. Slottsportarne öppnades och 120 man stormade
ut ifrån slottet. Nu gälde det staden. Skaran stannade
på torget och derifrån skickades afdelningar omkring
hela staden, hvilka under en timmas tid togo bönderna
skockvis till fånga jemte
[1]
Hold eller hald är för denna tid den vanliga
beteckningen för en fältvakt, en postering, och männen
i densamma kallades hollare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0163.html
