Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osämjan mellan Carl Knutsson och Erik Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträdde, som grepo Erik Puke. Sjelfva erkebiskopen
skall hafva gifvit sitt bifall dertill.
Erik fördes till Stockholm att dömas af drotsen. Hans
Mårtensson släpades kring Vesterås gator och blef
sedan steglad. I en folkvisa, som sjöngs om Erik Puke,
heter det om hans ankomst till Stockholm och slut:
Så förde de honom den gatan fram,
der folket stod allra mest.
Och ute så stod den svenske drots,
han gladdes fast åt denna gäst.
I Dalom der kommer han aldrig.
»Hvadan kommer oss denna gäst så rik,
som håller på gångaren grå?
Det är för visst Erik Pukesson,
han i dag sitt lif låta må!»
I Dalom der kommer han aldrig.[1]
Det märke med sig
så fattig som rik,
eho som vill,
han segle eller ro:
han finner ej tro
i verldena till.
Tro är bortvänd
och fjerran sänd
i främmand’ land;
du rid och sök
med hund och hök
båd i skog och strand.
Du, sök med makt
och all din akt,
ehvart du far,
tro fins ty värr
ej när, ej fjerr,
du varder dess var.
Det skedde i fjord,
tro gjorde ett mord,
hon rymde så bort.
Hon sitter och gråter,
hon kommer ej åter.
det hafver jag sport.
Fals och svik,
de finnas för dig
i hvarje vrå;
de finnas först,
der makten är störst
och mer förmå.
Fals, svik och flärd
de drogo sin svärd
och gingo i strid:
»sanning och tro,
de måga ej bo
i verldena vid».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
