Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige yttrade: »att så länge han lefde, skulle
konung Erik aldrig sätta sin fot i Sverige.»
Konungen klagar i ett bref följande året öfver
detta marskens yttrande, som han skall hafva fält
till Erik Nipertz, som då var konungens sändebud.
Det beslut herrarne här fattade innehöll, att konungen
inom tolf veckor skulle infinna sig vid Morasten
och svara på klagomålen; infunne han sig icke,
ville man aldrig mer erkänna eller lyda honom såsom
konung. Sinsemellan förbundo sig herrarne »att med lif
och gods försvara rikets rätt, lag, privilegier och
goda gamla sedvänjor emot alla som sätta sig deremot,
och de som undandrogo sig vid ett dylikt tillfälle
skulle straffas till lif, ära och gods». Förbindelsen
slutar med den vanliga eden: »Swa hjelpe oss Gud
och alla helgon!» – Närvarande i Telje voro inalles
101 prelater, riddare och svenner af vapen. Förre
biskopen i Vexiö, Nils Ragvaldsson, hade nu blifvit
kallad eller såsom det hette, då det var en biskop som
kallades, postulerad till Upsala erkebiskopsstol. Han
deltog såsom postulerad erkebiskop i Telje möte. För
öfrigt voro der biskop Thomas från Strengnäs och
biskop Magnus från Åbo samt biskoparne från Linköping,
Skara, Vesterås och Vexiö. Bland namnen på väpnarne
märkas flera utländska namn.
När dessa förhandlingar voro afslutade, framträdde
drotsen inför rådet och klagade öfver sin förläning,
att den var för liten och ej tillät honom föra den
stat, som han borde och som hans embete kräfde. Den
förläning, som drotsen då ansåg för ringa, utgjordes
af Nyköpings slott och län, Viborgs län i Finland,
Simtuna, Thorstuna, Lagunda, Asunda och Hagunda
härad samt Roden, der Björnö ligger. Man kunde tycka,
att inkomsterna af allt detta borde förslå ett godt
stycke. Drotsen fordrade dock mera, och marsken
såsom rikets höfvidsman beviljade honom ytterligare
Gestrikland.
Sedan marsken sålunda villfarit drotsens önskan,
ville han bryta upp från mötet, men som åtskilliga
handlingar borde blifva försedda med hans sigill, lät
han sin skrifvare qvarstanna med sigillet och tillsade
drotsen, att skrifvaren skulle underteckna hvad han
(drotsen) befalte. »Jag nödgas fara till Stockholm»,
sade han, »för bröllopstillredelserna».
Carl hade friat till riddar Carl Ormssons på
Bjurum dotter, den sköna och fromma Katarina och
fått ja med slägtens vilja och samtycke. De mest
storartade förberedelser till bröllopet gjordes i
Stockholm, och biskopar och riddare och förnämlige
män inbjödos från allt riket att öfvervara denna
högtidlighet. Den skulle ega rum i början af Oktober.
Det var, såsom vi hörde Carl säga, för detta ärendes
skull, som han nödgades lemna herrarne i Telje. När
han hade dragit bort, lät drotsen uppsätta sitt
förläningsbref, men lät der ordet Helsingland inflyta
bredvid Gestrikland samt bekräfta brefvet med marskens
sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
