Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Telje bröto emellertid herrarne upp till
Stockholm att öfvervara bröllopet, och marsken tog
emot dem med all ära och vänlighet. Om lördagen kom
bruden med sitt följe sjövägen öfver Mälaren. Hon
steg i land på Gråmunkeholmen, dit Carl begifvit
sig till häst, åtföljd af en ståtlig skara riddare
och svenner samt en stor mängd musikanter, pipare
och basunare. Hästarne pryddes af kostliga sadlar,
täcken och remtyg. Sedan bruden och hennes följe
stigit till häst, gick tåget, åtföljdt af musiken,
tillbaka till slottet, och gatorna voro ända till
trängsel fylda af menniskor, som ville se på ståten.
På slottet var ett präktigt gästabud tillredt. Borden
dignade under kostliga rätter och deremellan
bjöds mjöd och vin rikligen. Af vin nämnes
claret särskildt. Men äfven i slottsgemaken var
trängseln af de bjudna gästerna stor, och många
kunde ej få sittplats, när dansen och lekarna
efter måltiderna begynte. Till bröllopshögtiden
hörde äfven ringränning eller tornerspel, hvarvid
månget spjutskaft sprang sönder i de unge riddarnes
händer. Det fans ej ett rum i slottet, som ej var
fullt af menniskor, riddare och fruar och prelater
och svenner och jungfrur. Ståtligast af alla var dock
brudgummen sjelf. Carl fylde vid denna tid sitt 30:de
år och var således i sin ålders blomma. Hittills hade
också hans lycka varit i ständigt stigande. Nu var
han utom all fråga den mäktigaste i landet.
Men just derför lurade afunden omkring honom, och
månget öga, som bländades af prakten på Stockholms
slott under de åtta bröllopsdagarne, stod sedan
öppet för allt som kunde tjena till den firade och
uppburne mannens svärtande. I synnerhet fans det bland
bröllopsgästerna en, hvars blickar följde Carl med
en ovilja, som med svårighet kunde dämpas. Det var
drotsen Christer Nilsson.
Den gamle mannen plägade råd med sina anhängare,
huru man skulle kunna störta Carl. De tillkallade
så många af riksens råd, att de blefvo tolf, och de
öfvervägde rikets bästa och stannade vid det beslut,
att marsken borde skiljas vid riket och styrelsen
uppdragas åt drotsen. Detta uppsattes i skrift. Men
några af de tillkallade voro marskens anhängare och
uppenbarade för honom hvad som förehades.
När den märkeliga handlingen var färdig,
sammankallades rådet och alla de riksens män,
som befunno sig i Stockholm, och de sammansvurne
förklarade att de utarbetat ett förslag till rikets
gagn, men att saken var af den vigt, att de icke
kunde yppa innehållet, innan alla de närvarande
ville på heder och ära försäkra, att de skulle
befordra till verkställighet hvad som i skriften var
föreslaget. Drotsen steg genast upp och lemnade sitt
sigill ätt bekräfta den hemliga skriften, som han
vid heder och ära lofvade att hålla. Ordningen kom
derefter till marsken, och han tillfrågades om sin
mening.
Till de närvarandes öfverraskning sade marsken helt
tvärt: »Jag förseglar ingenting, hvarken stort eller
litet, förr än jag vet hvad det är! Men hvad I,
gode herrar, hafven gjort eller hafven i eder hug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
