Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlämnades till Carl. Han lät genast sammankalla de 30
till herberget, der han bodde, och stälde dem under
Clas Langs befallning. »De skulle lyda honom», sade
Carl, »i allt hvad han befalte». Svennerne lofvade
det. Tillika lemnade han Clas ett bref, som denne
skulle framföra till herr Christer. Omedelbart
derefter lät Clas blåsa till uppbrott. Med friskt
mod redo svennerne ut ur Skeninge.
Norr om Enköping ligga de tvänne långsträckta häradena
Simtuna och Thorstuna, skilda till större delen
genom en åt söder löpande bergås, längs hvilken från
Vansjön i Thorstuna härad Örsunds-ån flyter i sydlig
riktning, tills den nära häradets södra gräns böjer
sig åt öster, hvarpå den flyter i denna riktning genom
Alstasjön till Låsta viken, en vik af Mälaren. Utmed
östra gränsen af Simtuna härad ligger Altuna socken,
genomfluten af nämnde Örsunds-å. Sjelfva kyrkan är
byggd på en enstaka liggande bergkulle, utefter hvars
östra sida Örsundsån flyter till en liten sjö. Invid
denna sjö, på sluttningen af den nämnda bergkullen,
ligger Räfvelsta gamla gård.
Från Nyköping hade herr Christer begifvit sig till
denna gård, der han med sin husfru och sina män
firade julen. Det gick muntert till och ingenting
sparades vid de rika julborden, hvarken uppe hos
drotsen och hans fru, eller nere i borgstugan, der
hundrade svenner under skämt och sång läto bägarne
gå omkring. Plötsligt en eftermiddag stördes det
glada laget af väktarens lur, som gaf tecken, att
främmande nalkades gården. Det var en ensam ryttare,
som kom ridande. Väktaren lät honom stiga af och föra
sin häst i stallet, hvarpå han infördes i borgstugan.
Det var Clas Lang, som lemnat sitt folk ett stycke
från gården och ensam begifvit sig dit för att
utforska gården och dess folk. Han hade bref och
helsningar från riksföreståndaren och begärde derför
att blifva förd till drotsen. Det skedde, och drotsen
dröjde ej att bryta det mottagna brefvet. Det innehöll
blott några rader. »Käre fader», skref Carl Knutsson,
»I mågen veta, att jag nu är i Skeninge eller trakten
deromkring; om någon olycka kommer att drabba eder,
så skolen I finna mig der.» Ett leende drog sig
öfver drotsens anlete, när han läst brefvet, men
som han icke hade något att säga, drog sig Clas
tillbaka. Tillfället var ypperligt för att utföra
hvad han hade i sinnet. Drotsen och hans husfru
voro ensamma på gården och svennerne drucko om i
borgstugan. Litet emellan stannade Clas der han
gick omkring och gjorde sig bekant med gårdens och
byggnadernas läge. Han stannade och lyssnade, om han
skulle höra hästtraf, men timmarne gingo, och der
blef allt muntrare i borgstugan, och bägarne gingo
allt flitigare omkring, och den ena visan aflöste
den andra.
När tiden var inne, då Clas Lang väntade sitt
folk, skyndade han att öppna porten. Intet hinder
mötte. En del af svennerne rusade genast till
borgstugan för att försäkra sig om männen derinne,
några skyndade upp till drotsen. Denne höll just på
att af kläda sig för att gå till sängs och tänkte
minst af allt på att ett sådant besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
