Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik förlorar sina kronor - Carl Knutsson och Christofer af Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag honom gerna». Med denna helsning kommo herrarne
tillbaka till Rodenborg. »Gud löne honom», sade denne,
»få mig ljuset, nu ändas min vånda.» Och dermed gaf
han upp sin anda. Det var ett katolskt bruk, att en
döende höll ljus i hand.
Sedam Borgholm var inneslutet, begaf sig Carl
åter uppåt Stockholm, dit han anlände omkring den
13 Mars. Här mötte honom underrättelsen att Hans
Kröpelin var död, och han drog öfver till Finland för
att försäkra sig om Åbo slott. Detta öfverlemnades åt
honom den 3 Maj, och sedan han äfven fått Kastelholms
slott på Åland, kom han vid pingsttiden den 15 Maj
åter till Stockholm.
Nu drog han ned åt Kalmar för att på fullt allvar
utföra striden mot Magnus Green. Med en betydlig
styrka ville han gå öfver till Öland. Magnus höll
god utkik från tornet på Borgholms slott, och när
han såg marskens stora skepp komma seglande inåt
sundet och böja af inåt Borga hamn[1], vände han
alla sina bössor eller kanoner mot sjösidan för att
riktigt välkomna marsken. Men då bredde sig med ens,
säges det, en sådan tjocka öfver sundet, att ingen
kunde se, hvar marsken seglade fram. När Carl väl
hade landstigit och befann sig i sitt läger, försvann
tjockan och det blef lika klart som förut.
Magnus Green fann snart omöjligheten af att hålla
ut mot Carl. Han dagtingade och lofvade att, om ej
undsättning komme, öfverlemna slottet med allt hvad
han derpå egde innan Olofsmessan.
Carl Knutsson och Christofer af Bayern.
Den 9 April 1440 hyllades Christofer af Bayern
såsom Danmarks konung på Viborgs ting. Det synes,
som om man i Danmark i förstone haft för afsigt att
efterkomma unionsstadgan och öfverenskommelserna om
gemensamt konungaval. Ty först var det ej fråga om
annat, än att hertig Christofer skulle förestå riket,
tills konung blefve vald. Men man ändrade sig, och
konungavalet försiggick, innan man ännu angående
detsamma enligt Kalmare dagtingan af 1432 kommit
öfverens med Sverige. Väl hade de fullmäktige på
mötet i Jönköping uttalat de åsigter, att man borde
välja gemensam konung, men danskarne inväntade icke
det möte, der denna sak skulle afgöras.
Men man kunde förutse, att på det förestående mötet
i Kalmar knappast något kunde afgöras. Dertill var
Carl allt för mäktig. Ett herremöte hade också egt
rum i Arboga vid trettondedagstiden 1440, der man
enhälligt fattat det beslut att aldrig antaga någon
utländing till konung i Sverige, och att man för att
välja en inländsk man till konung skulle ytterligare
sammankomma i Arboga vid Michelsmessan, då äfven
bönder och köpstadsmän skulle vara närvarande. Man
märkte tydligt, att här en annan vind blåste än vid
de föregående mötena i Jönköping och Enköping. Carl
var också sjelf närvarande och kallade sig »rikets
föreståndare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
