Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet och konungaförsäkran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riket måtte komma till frihet. Det är derför min bön
till eder, att I måtten vara betänkte på en sådan
lön för mig, att jag ej kommer i större nöd och att
ej mina barn efter mig måtte gå omkring efter bröd.»
Sedan Carl yttrat detta, lemnade han församlingen
och gick ut. Efter en stunds öfverläggning sändes bud
till Carl med begäran att han skulle säga, hvad han
önskade. Carl svarade: »Finland och dessutom Öland
som pant för mig och mina arfvingar.» Herrarne funno
de uppstälda fordringarna antagliga och läto åter
inkalla marsken. När han inkommit, tillkännagafs för
honom att hans begäran blifvit bifallen. Han erhöll
Finland såsom förläning för sin lifstid och Öland
som ersättning för sina gjorda omkostnader. Den
sistnämnda förläningen skulle tillika öfvergå
till hans arfvingar, tills de gjorda uppoffringarna
blifvit godtgjorda, men kunde återlösas mot 40,000
mark Stockholmska penningar. Erkebiskopen steg upp och
tackade honom å allas vägnar för hvad han gjort. »Käre
herr marsk», sade han, »vi hafva gerna gjort eder
till viljes. Oss tyckes det vara för riket bäst att
der intaga konung Christofer, men I skolen få bref
och insegel på hvad som här blifvit eder lofvadt. I
hafven oss hulpit till lag och rätt och kommit oss
från träldom och olycka – det glömma vi aldrig,
utan skola eder det alltid förskylla!»
Nu skred man till konungaval, och det utföll så, att
Christofer skulle blifva konung, om han ville försäkra
svenskarne deras fri- och rättigheter. »Valet skedde»
– skref Vadstenamunken i sin dagbok – »på presternes
tillskyndande, såsom det säges; måtte det också hafva
skett på Guds!»
Man uppsatte tillika vissa artiklar eller en så
kallad konungaförsäkran, som af konungen skulle
underskrifvas, innan han blefve antagen som
konung. Med dessa artiklar affärdades Lage Posse
till konung Christofer och Danmarks råd. Vilkoren
voro hårda, men den svenska kronan var så begärlig,
att Christofer icke betänkte sig länge. Det säges
till och med, att han varit färdig att låta Carl
Knutsson behålla regeringen och sjelf nöja sig med
blotta namnet konung.
Äfven Carl sände bud och bref till konung Christofer
med anhållan om bekräftelse å de förläningar, som
blifvit honom gifna af rådet.
Christofer hade under detta år ett uppror i norra
Jutland att bekämpa. Det framkallades dels af
böndernes tillgifvenhet för konung Erik, dels af det
förtryck, som adeln och presterne utöfvade. Detta
bonduppror synes dock hafva blifvit dämpadt utan
synnerlig blodsutgjutelse, och hvad som är säkert,
det ingaf icke den lefnädsglade och njutningslystne
Christofer hälften så mycken oro söm det förestående
konungavalet i Sverige. Äfven sedan underrättelsen
om detsammas utgång hade inlupit och sedan han
emottagit svenska rådets bref, synes han hafva med
mycken spänning afbidat den stund, då han kunde
mottaga den svenska kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
