Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet och konungaförsäkran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Carl Knutsson skref konungen och anhöll om ett
personligt möte i Halmstad tjugondedag jul eller
den 14 Januari 1441. Carl efterkom konungens önskan
och infann sig. Här uppbjöd Christofer all sin
förmåga för att riktigt vinna den mäktige svenske
riksföreståndaren för sig. Han var färdig att lofva
allt och att förekomma Carls minsta önskningar. »Hade
marsken begärt sjustjernan» – säger en gammal
häfdatecknare – »så hade han fått henne.»
Slutligen sände konungen tvänne de förnämsta af de
danska rådsherrarne, hvilka voro med honom, till
den svenske riksföreståndaren med den helsning, »att
konungen önskade och bad, det marsken ville blifva
honom för en fader; i hela sitt lif ville konungen
deremot blifva marskens »tro-son». Carl afböjde detta
smickrande vedermäle af konungens ynnest, men sade:
»Vill konungen blifva för mig en fader, så skall han
för sanning röna, jag blifver honom en tro-man!»
Derpå skildes konungen och Carl åt. De skulle åter
träffas i Kalmar vid midsommar, dit konungen enligt
svenska rådets begäran ämnade sig för att mottaga
riket. Med detta möte blef dock ingenting af, ty
bondupproret i Jutland utbröt å nyo och hotade antaga
en farlig utsträckning, innan det kunde stillas.
Men dessförinnan var allt klart å konungens sida för
att infinna sig i Sverige. Sin konungaförsäkran hade
Christofer uppsatt helt och hållet i öfverensstämmelse
med de på mötet i Arboga uppstälda vilkor. Vi må
anföra hufvudinnehållet af densamma.
»Konungen skulle vidmakthålla Sveriges lagar och
privilegier och gamla goda sedvänjor, och om antingen
de nu lefvande eller de efterkommande skulle finna
tjenligt att förbättra lagen, utlofvade konungen
att fullborda och stadfästa densamma. Ingen skulle
intagas i konungens råd, som icke vore infödd
svensk man, och det efter riksens råds råde,
synnerligast erkebiskopens, drotsens och Uplands
lagmans. Slottslofven i riket skall så ställas,
att slotten efter konungens död öfverlemnas till
erkebiskopen, drotsen, lagmannen i Upland och tre
andra gode män, som riksens råd dertill efter de
flesta rösterna utvälja. Alla slott, land, län
och Upsala öds gods skulle anförtros åt infödde
svenske män efter riksens råds råd och de flesta
rösterna. När konungen vistas i Sverige, betjenas
han af svenska män efter rådets förordnande, och
hofmästare, kansler, kammarmästare, köksmästare,
skänk- och fodermarsk skola vara konungen till
mötes på gränsen. Konungen uppehåller sig i hvartdera
riket efjer omständigheterna, såsom kronoinkomsterna
tillåta, så att lagskipningen icke blifver åsidosatt
i följd af konungens frånvaro. Skatten skulle utgå
i varor och användas till landets behof samt icke få
utföras ur landet, utan skulle öfverskottet förvaras
i rikets skattkammare, om ej konungen för vissa
orsakers skull kunde vara nödsakad att fara af alla
tre rikena, då hjelp dertill kunde tagas af alla tre
rikenas förråd. Alla bref rörande Sverige, som kunde
finnas i Danmark eller Norge, skulle aflemnas till
riksens råd nästkommande midsommar» Så snart möjligt
var skulle Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
