Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landslagen - Konung Christofer och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regering, enär det blef färdigt strax i början af
densamma. Lika litet känner man, hvilka de voro
som verkstälde arbetet; dock nämnas erkebiskopen
och hans lydbiskopar uttryckligt. Men allmoge eller
köpstadsmän nämnas icke såsom på något sätt deltagande
i detta lagstiftningsarbete, eruuru deras samverkan
med konungen uti sådant arbete ännu till grundsatsen
erkändes. »Konungen och riksens råd med allmogens
samtycke hafva satt och skipat lagen i Sverige», heter
det i en forntida skrift, utgången från Sveriges råd.
I verkligheten betydde både konungen och allmogen
denna tid föga. Det var de store – till en del såsom
folkets representanter – och i första rummet riksens
råd, som egde makten och som regerade i Sverige. Det
är också utan tvifvel rådet, som åstadkommit denna
omarbetning af Magnus Erikssons landslag. I sin
stadfästelse af den nya lagen säger derför konung
Christofer, att rådets samtlige ledamöter – om
allmogen nämnes ej ett ord – både varit de som begärt
lagen och rådplägat om dess innehåll.
Detta innehåll är föga afvikande från medellagen. Anordningen är
densamma. Rättegångsordningen (Tingmålabalken) är den
som undergått de väsentligaste förändringarna. Det
forna lagmanstinget eller landstinget sammanfaller
i det närmaste med konungens räfst- och
rättareting. I öfrigt tagas alla bestående
rättigheter och privilegier i lagens hägn.
Den 2 Maj 1442, när konung Christofer återkom ifrån
sin eriksgata, framlades för honom detta lagverk med
begäran om hans stadfästelse deraf. Han villfor denna
begäran, och så blef i vårt land gällande den lag,
som under namn af Christofers landslag under nära
300 år var Sveriges allmänna lag.
Konung Christofer och presterskapet.
Liksom Christofer egentligen genom de svenske
prelaternes kraftiga medverkan erhållit den svenska
kronan, så var han dem tillbaka synnerligt bevågen. På
sin kröningsdag i Upsala bekräftade han kyrkans alla
privilegier i vidsträcktare mening. Inga skatter af
hvad namn de vara måtte skulle besvära kyrkan, och
när någon begått edsöresbrott på kyrkogrund eller
emot någon prest, skulle böterna höra kyrkan till
och ingenting eftergifvas, om icke på målsegandens
förbön. Allt skedde, för att presterne så mycket
bättre i ro och stillhet måtte strida för »konungarnes
konung».
Men visade sig konungen i allmänhet de andlige
bevågen, så var han det i ännu högre grad mot
erkebiskopen Nils Ragvaldsson, och detta med rätta,
då, som vi veta, han i första rummet hade honom att
tacka för den framgång han rönte mot Carl Knutsson
och för sitt svenska konungadöme. Det torde vara på
sitt rum att här med några ord närmare skildra denne
man, som då var svenska kyrkans öfverhufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
