Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin första stadslag fick Köpenhamn af erkebiskop Jakob Erlandsen
1254.
I Danmark tillbringade konung Christofer hela det nämnda året
1443. Någonting af vigt tilldrog sig icke. Men ur Sveriges historia
försvinner ett i de föregående tiderna ofta förekommande namn. Biskop
Thomas i Strengnäs, den gamle, allvarlige Engelbrektsvännen, dog den
28 Januari 1443. Huru innerligt han älskade bondehöfdingen,
befriaren, det veta vi af det föregående. Hans lefnads afton fördystrades
genom Erik Pukes död. Han skall derefter icke hafva haft någon
glad stund, ehuru han icke förtröttades i utöfningen af de pligter, som
då ansågos tillhöra en svensk biskop. Huru varmt han brann för det
sanna och rätta, derom tala hans sånger. Men att han äfven djerfdes
i förebrående ton föra ordningens talan inför den mäktigaste, derom
vittnar ett af hans bref till Carl Knutsson, hvari han bland annat
yttrar: »Jag vill gifva dig ett godt råd, gör så mycket i dag, som du
kan med lika och ära svara i morgon, och så i år, att du kan svara
åt året. Tag dig ett annat sinne och förskona Gud och den heliga
kyrkan.» – Slutorden tyckas utvisa att den stränge biskopen haft att
klaga öfver något förfång för kyrkan från Carls sida. Denne skall en
gång hafva yttrat, »att han skulle göra det, som skulle spörjas i
hundrade år», må hända med afseende på de mäktiga prelaterna. Man
håller också före att detta bref skrefs med anledning af Erik Pukes
död. Huru dermed må vara känner man icke med visshet.
Bland den svenska kyrkans biskopar var biskop Thomas på sin
tid en bland de mest framstående, och ensamt det förhållande, hvari
han stod till Engelbrekt, ger visshet om att hans minne sent skall
slockna.
För öfrigt må, hvad året 1443 beträffar, endast nämnas, att
underhandlingar pågingo med den afsatte konung Erik på Gotland.
Christofer ville förmå honom att afsäga sig de tre rikenas kronor.
Underhandlingarna bedrefvos äfven från Lybeckarnes sida, hvilkas sändebud
satte sig i förbindelse med svenska riksråd. Särskildt skrefvo de bref
till Gustaf Sture, hvarom man upplyses genom ett bref från riddarne
Bengt och Bo Stenssöner, Erengisle Nilsson och Johan Carlsson, skrifvet
i Kalmar den 29 Juni 1443 till herrar Vilhelm van Caluen och
Jacob Bramsteten, lybska rådets sändebud.
Dessa underhandlingar, till hvilka vi återkomma här nedan, ledde
icke till något af vigt. Af de nämnde svenske riddarne dog Gustaf
Sture i början af år 1444. Det året återkom konung Christofer till
Sverige. Underhandlingarna med Erik fortsattes, och derunder egde
ett stort rådsmöte rum i Kalmar på sommaren. Man känner icke
anledningen till detta möte, men det är sannolikt att förhållandena
till den afsatte konungen varit ett af ändamålen med detsamma. Likväl
är det något helt annat än underhandlingarna med den fördrifne
konungen, som häfderna hafva upptecknat om detta möte, hvilket egde
rum i Juni månad och bevistades af konung Christofer, en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
