Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik på Gotland - Slutet af Christofers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och härskepp utgingo från de svenska kustborgarne
för att söka stäfja det onda. Bland dem, som nu
utrustade skepp, var äfven en af Eriks gamla vänner,
Magnus Green i Stockholm.
Men innan vi afsluta berättelsen om, huru sakerna
rörande sjöröfvarkungen utvecklade sig, vilja vi
kasta en blick öster ut och följa Christofer, då
han återvände till Sverige ifrån Danmark, der han
tillbringat största delen af år 1445.
Slutet af Christofers regering.
Den 19 Januari år 1446 rådde en ovanlig
liflighet i Vadstena, och man kunde på de stora
anstalter som vidtogos se, att något utomordentligt
förestod. Konungen och hans unga drottning skulle den
dagen komma till Vadstena, och klosterfolket ville
hedra sin kunglige broders gemål, på samma gång som
allvarsamheten hos abbedissan, Bengta Gunnarsdotter,
och klostrets confessor, Magnus Unnonis, en i
klostrets angelägenheter djupt bevandrad man, hvilken
äfven varit klostrets ombud på Baslermötet, tycktes
antyda, att man med de glänsande tillredelserna äfven
hade något annat än drottning Dorotheas hedrande
i sigte. Ett visst bekymmer hvilade äfven öfver
Johannes Borquardi och den forne confessorn Erik
från Öland. Den senare var en mäkta gammal man. Han
hade förut varit klostrets confessor och frivilligt
nedlagt denna befattning år 1439. Han skildras i
öfrigt som en enkel, saktmodig och klok man, hvilken
högeligen vårdat sig om kyrkans och klostrets byggnad[1].
Äfven abbedissan var kommen till hög ålder och
hade i 65 år tillhört klostret. Hon var en bland de
första, som deruti inträdde. Vid hennes sida såg man
furstedottern Ingeborg, hertig Gerhards af Sleswig
dotter, hvilken såsom helt ung genom drottning
Margaretas föranstaltande insattes i klostret. Hon
blef icke långt efteråt Bengtas efterträdarinna som
abbedissa[2].
Nu kommo de kungliga. Klostergården fyldes af riddare
och svenner och ståtliga hästar i guldbroderade
täcken. Klostrets korridorer genljödo af klingande
sporrar och slamrande vapen. Trängseln var stor, ty
konungen hade en stor skara af riddare med sig både
från Danmark och Sverige. Utan att beskrifva högtidens
särskildheter vilja vi blott nämna att S:t Birgittas
»hufvud» bars i festlig procession ända ut till fältet
och hennes helgedomsskrin till kyrkogården[3].
Detta var något så utomordentligt, att det är det enda,
som ansågs värdt att antecknas i klostrets dagbok.
S:t Birgittas skrin var en dyrbarhet, som sökte sin
like. Det var af ett konstrikt arbete, helt och hållet
af silfver och skall hafva vägt 429 marker. Riddarne
Thure och Bengt Stenssöner skola hafva låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
