- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
230

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christofers regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svärdsorden. I båda dessa afseenden hade biskopen
framgång. Den 16 Juli erhöll biskopen på Stockholms
slott ett bref af konungen, hvari han lofvade honom
sitt hägn, och följande året afslöts ett förbund
mellan Svärdsordens härmästare och Christofer.

Förbundsvilkoren voro hufvudsakligen följande:
»Förbundet skulle taga sin början med nästkommande
pingst och räcka i två år, och under tiden skulle
intet sammanträde med ryssarne tillåtas från någondera
sidan enskildt, utan gemensamt. Kriget skulle begynna
nästkommande midsommar; då skulle härmästaren anfalla
Nyslott och Coporie och konungen samtidigt anfalla
Nöteborg, Landskrona och Wolchow. Under hela den tid,
förbundet varade, skulle man draga försorg om att
ingen tillförsel skedde till ryssarne.»

Vi hafva anfört förbundsvilkoren här för att få
berättelsen om dessa förhållanden samlad på ett
ställe.

Vida vigtigare voro dock de förhandlingar, som
helt visst vid detta möte i Stockholm egde rum med
afseende på Gotland och konung Erik. Det var något,
som äfven borde oroa konungen personligen, enär han
i sin konungaförsäkran hade lofvat att återbringa
Gotland under Sveriges krona. Man känner intet af
dessa förhandlingar, men utan tvifvel var det här,
som ett formligt krigståg till ön beslöts.

Till den ändan sändes äfven befallning till Carl
Knutsson på Viborg att med skepp och manskap infinna
sig i Stockholm.

Vi finna af rimkrönikan, att marsken, efter erhållen
gisslan, villfor konungens begäran. När han,
åtföljd af ett talrikt och lysande följe, anländt till
Stockholm, mottogs han af konungen med all möjlig
vänlighet. För den ytlige betraktaren var det forna
spända förhållandet mellan konungen och den mäktige,
rike mannen alldeles försvunnet. Carl bjöds ofta
till gäst vid konungens bord, och äfven drottningen
visade honom den största uppmärksamhet. Hon tycktes
finna mycket behag i umgänget med den ståtlige mannen,
hvilken också ej blott genom sin manliga skönhet utan
äfven i ridderligt och höfviskt skick öfverträffadde
de flesta af sina samtida. »Månget ett gammans
ord hade drottningen med honom», säger rimkrönikan.

Carl å sin sida höll ett lysande hof i
Stockholm. Drottningen förärade han kostbara skänker
och likaså hennes hoftärnor. En gång tillstälde
han ett så lysande gästabud, att alla prisade det
som något utmärkt. Konungen och drottningen voro
närvarande och äfven sändebud från främmande länder.

Från lustbarheterna i hufvudstaden bröt man upp för
att verkställa det beslutade tåget mot konung Erik på
Gotland. Åtföljd af tre biskopar och flera riksråd
samt de lifländska sändebuden, steg konungen ombord
på flottan, som utgjorde 40 skepp. Hären var 2,000
man stark.

Den 18 Augusti ankrade flottan i Vestergarns hamn. Här
blef hon liggande i 12 dagar, och huru underligt det
låter, inskränkte sig krigståget till detta. Konung
Erik ankom nämligen till Vestergarn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free