Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Christofers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ett sammanträde hölls i herrarnes närvaro mellan
de båda konungarne på öppna fältet. Det var deras
första möte, och är det sant, hvad konung Christofer
yttrade i sitt bref till svenska rådet, när han erbjöd
sig att blifva Sveriges konung, att konung Erik fattat
ett oförsonligt hat till sin syster och hennes son –
så var det helt visst en svår pröfning för den stolte
Erik att här nödgas underhandla med den föraktade
»hertigen». Men den godmodige Christofer gjorde
säkert sammanvaron drägligare för sin morbroder,
än denne kunde vänta, äfvensom förhållanden funnos,
hvilka på samma gång de gjorde det nödvändigt för
Christofer att visa svenska folket sin beredvillighet
att uppfylla sitt löfte rörande Gotlands återvinnande,
äfven nödgade honom att dervid gå hofsamt till väga
och så godt som inskränka sig till att blott visa sin
goda vilja. De bestämmande krafterna i dessa senare
förhållanden voro i första rummet hansestäderna och
i det andra tyska orden.
Sammanträdet på öppna fältet räckte i fyra timmar,
Det berättas i ett bref till tyska ordenshögmästaren
af en ordensembetsman, som var närvarande på Gotland,
och som fått i uppdrag att inberätta till sin herre
om konung Christofers styrka och hvad som för öfrigt
tilldrog sig under hans vistande på ön – det berättas
i dennes bref, »att konung Erik fordrat Linköpings
biskopsstift för sin lifstid eller ock en summa af
200,000 mark silfver». I följd deraf kunde ingen
verklig förlikning åstadkommas, men ett stillestånd
afslöts, som skulle räcka från den 8 September till
samma tid 1447 ocn ännu ett halft år derutöfver, om
ej under tiden fullständig förlikning kunde uppgöras.
Sedermera hade båda konungarne ett enskildt
sammanträde med hvarandra, hvilket enligt det
ofvannämnda brefvet synnerligen skall hafva förtrutit
Carl Knutsson. Denne skildras som en mycket mäktig
herre och kallas »Sveriges hufvudman». Det är af
mindre vigt, men visar hvilket intryck mannen gjorde
äfven på utländingen.
Om Gotlandståget är för öfrigt intet mer att säga. På
återvägen drabbades konung Christofer af en olycka,
som så när kostat honom lifvet. Konungen ämnade sig
från Gotland till Kalmar för att derifrån begifva
sig till Danmark, men vinden gick öfver till storm
och dref fartyget in i skärgården utanför Tjust. I
grannskapet af Idön och Idasund stötte fartyget på en
blindklippa och sjönk så godt som ögonblickligt. En
mängd menniskor förgingos, deribland många af
frälset, och det var med yttersta nöd, som konungen
sjelf lyckades kasta sig i en båt och sålunda rädda
sig. Han hade blott hunnit kasta en tröja öfver sig,
och i detta tillstånd kom han till Stäkeholm. Fartyget
säges hafva varit lastadt med stora skatter. »Konung
Christofer miste», säger rimkrönikan, »sina bästa
klenodier och många kistor fylda med guld och
silfver.»
Från Stäkeholm begaf sig konungen till Kalmar,
der han sammanträffade med sin drottning, hvarpå
han begaf sig till Danmark, såsom hans afsigt var,
då han for från Gotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
