Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutsson kommer till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vi veta, inom hvilka slägter vi hafva att söka
dessa – Vasa, Oxenstierna, Natt och Dag. Utan tvifvel
var det förnämligast detta parti, som hade medlemmar
samlade på mötet i Jönköping.
Det blir då också klart, hvad detta möte först hade
att göra – att försäkra sig om styrelsen och befästa
sig i den, synnerligast mot det motsatta partiet,
hvars målsman väl icke länge skulle låta vänta på sig,
så fort underrättelsen om konungens död hade nått den
aflägsna vrå af riket, der han befann sig. Och som
detta motparti var mäktigt, emedan, såsom vi veta, det
företrädesvis förde Sveriges talan, och dess målsman
Carl Knutsson drefs framåt af sin ärelystnad, var
det nödvändigt att fatta ett skyndsamt beslut. Carl
Knutsson var dessutom rikets förnämste embetsman
och hade redan såsom sådan ett medel i händerna,
som jemte hans rikedom och de öfriga egenskaper,
hvilka gjorde honom kär för folket, var egnadt att
väcka unionsvännernas bekymmer.
Men det visar sig här, såsom städse både förut och
efteråt, att det var underlägsenheten hos detta parti
som gjorde det till unionsvänligt, till danskt. Man
ville för egen räkning sätta sig i spetsen för
Sveriges rike, och blott när detta misslyckades,
blef man en anhängare af unionen. Så beslöto de
nu församlade herrarne att först och främst välja
riksföreståndare. De förbigingo drotsen. Detta kunde
nu hafva sin grund deri, att det redan blifvit sed,
såsom vi här ofvan yttrat, att riksföreståndare skulle
styra konungalöst rike. Men Carl Knutsson kom icke
ens i fråga vid riksföreståndarvalet. Han kunde det
icke heller, såsom vi lätt finna, då mötet bestod af
personer, hvilka voro hans motståndare.
Tvänne bröder af Oxenstierne-slägten blefvo valde till
riksföreståndare. De voro Bengt Jönsson till Salestad,
lagman i Upland, och Nils Jönsson till Djursholm,
begge bekante från det föregående, den förre med ett
godt namn om sig, den senare med ett motsatt. »Dessa
skulle förestå riket» – heter det vidare – »tills
alla kunde få bud och man kunde komma tillsammans
och bättre förvara riket. Hade marsken varit der,
så hade han blifvit vald den gången.» Man beslöt, att
ett stort möte skulle hållas i Stockholm i Maj. Dermed
slutade mötet, och herrarne skildes åt.
Den, som framför andra greps af underrättelsen om
konung Christofers plötsliga död, var erkebiskopen
Nils Ragvaldsson. Han var innerligt fästad vid
konungen och sörjde honom djupt. Väl kunde han ock
förutse den oro och de strider som nu stundade. Både
det ena och det andra påskyndade hans bortgång ur
tiden. Han dog några veckor efter sin konungslige vän,
den 17 Februari 1448, och begrofs framför högaltaret
i Upsala domkyrka.
Domkapitlet sammanträdde genast till nytt
erkebiskopsval, och detta föll på den
ene riksföreståndarens son, Jöns Bengtsson
(Oxenstierna). Jöns Bengtsson var då domprost i
Upsala. Han hade studerat utrikes och der blifvit
»magister». Kyrkomötet i Basel, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
