Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motgång gjorde partiet åter unionsvänligt. Och ju
tydligare det visade sig, att segern skulle gå dem
ur händerna, desto hätskare uppträdde de mot sina
motståndare, ja, det talas till och med om, att man
varit färdig att afgöra saken med blanka vapen.
»Man kunde icke med heder skrida till konungaval» –
skola herrarne af detta parti hafva yttrat – »utan
att det skedde i samråd med herrarne från Danmark
och Norge till efterlefnad af Kalmareunionen;
äfven om man icke ville göra afseende på föreningen
mellan rikena, borde likväl intet val ske, förr
än derom blifvit kungjordt öfver hela riket, och då
fullbordades på utsatt dag med vanlig högtidlighet.»
Det sist anförda skälet synes hafva haft god grund
för sig, men Carl och hans vänner insågo faran af
hvarje uppskof. Konung borde väljas, medan de nu
voro samlade, och der borde ske »rätt konungaval»[1] –
dervid höll sig detta, det fosterländska
partiet. »Danmark hade redan förut», yttrade detta
parti, »valt sig en konung enskildt för sig, då de
valde Christofer till konung efter Erik; det funnes nu
ingen anledning att hysa undseende med Danmark, utan
borde man genast skrida till konungaval.» Sådant tal
vann mera genklang hos de församlade, synnerligast hos
de ofrälse, köpstadsmännen och bönderna. De hade ej
skäl att hysa förtroende för en främmande konung, huru
grant det än lät, talet om de tre rikenas förening.
Flera dagar skola hafva förgått, innan denna fråga
blef afgjord. Men den var också stridens kärnpunkt. Så
hade sakerna stält sig under stridens fortgång, att
bägge partierna insågo, det allt hängde på beslutet
om konungaval utan uppskof. Till slut segrade dock
härutinnan det fosterländska partiet, och man stannade
vid det beslut – det var om onsdagen den 19 Juni – att
man följande dagen skulle skrida till val af konung,
hvilket skulle ega rum i S:t Gertruds gillestuga.
Med mycken förbittring skildes herrarne af
Oxenstiernepartiet den dagen från samlingsrummet. De
samlades alla på slottet, och der gåfvo de sin ovilja
fritt lopp. Synnerligast utmärkte sig den nyvalde
erkebiskopen. Han tycktes sakna ord för att fullt
uttrycka sin vrede och sitt hat mot denne man, hvilken
skulle rycka konungakronan från hans faders hufvud. Ty
det kunde hvar man se, huru valet skulle utfalla.
En stund derefter såg man erkebiskopen häftigt upprörd
lemna slottet och sedan i spetsen för sitt talrika
följe rida ut ur staden på väg till Stäket. Hvad
som var hans afsigt med detta sitt aflägsnande från
sjelfva valet, om han dermed ville hindra detsamma,
eller om hans stolta sinne ej kunde lida att vara
med om det nederlag, som han visste förestå, det kan
icke afgöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
