Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet i Norge - Tåget till Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillskyndande skref också allmogen i Bergens biskopsdöme till
Carl, klagande öfver att rådet ville hylla konung
Christian, men förklarande att man hellre ville vara
förenad med Sverige, hvarför man bad Carl ju förr
dess hellre komma Norge till hjelp.
Nu bröt Carl upp för att begifva sig till Norge
och mottaga den krona, som der väntade honom. Men vi
vilja dessförinnan se, hvad som sysselsatt honom på
annat håll, sedan hans kröning i Sverige,
Tåget till Gotland.
Det som i första rummet tog den nye svenske konungens
verksamhet i anspråk var Gotland. Allt hade rörande
denna ö och konung Erik blifvit lemnadt oafgjordt
och i sitt förra lagstridiga skick. Oaktadt konung
Christofer i sin konungaförsäkran ej blott erkänt
Sveriges rättigheter till ön, utan äfven utfastat sig
till att med alla medel åter bringa den under Sveriges
krona, veta vi, huru detta löfte helt och hållet
inskränkte sig till ett löfte på papperet. »Vilja vi»
– heter det i denna försäkrans 9:de punkt – »med
all makt och troskap dertill hjelpa och derpå arbeta
och arbeta låta, att Gotland kommer strax fritt till
Sverige igen och der vidblifver, så som det med rätta
bör att vara.» Så obestridd var då Sveriges rättighet
till Gotland!
Att nu med kraft och på fullt allvar göra slut på
denna sak, att taga ön i besittning och tvinga den
afsatte konungen att upphöra med sina röfverier,
det var utom all fråga något, som skulle i hög grad
slå an på det svenska folket. Och konung Carl dröjde
icke att lägga hand vid detta verk.
En månad efter kröningen eller den 29 Juli 1448
landade svenska flottan vid Gotland, i Flensvik[1].
En här af 2,000 man gick i land från flottan. Men
hvad som i hög grad måste förvåna oss är den man,
hvilken leder landstigningen, och hvilken genom
sin omgifning af riddare och svenner framstår såsom
härens öfverbefälhafvare. Det är den för oss från det
föregående väl bekante Magnus Green. Att finna denne
gamle motståndare till konungen, denne, som i så
hög grad visat sig konung Erik tillgifven, i spetsen
för ett företag, som gälde tillintetgörandet af hans
forne väns och konungs sista tillflyktsort inom sina
forna riken, det har man svårt att förklara. Det
blef dock icke, som vi få se, den enda gången,
då Carl till sin egen skada satte förtroende till
sina motståndare. »Nu», heter det, »satte Carl till
denne man det största förtroende och förlänade honom
Åbo, att han skulle vara honom trognare[2],
och herr
Magnus lofvade att ej spara sitt lif.» Bland de
öfriga herrarne, som omgåfvo Magnus Green vid detta
tillfälle, var herr Birger Trolle den förnämste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
