Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danska skeppen och styra mot land. Det var den danska
landstigningshären. Herr Magnus blef orolig och
yttrade sina farhågor för Olof Axelsson; men denne
försäkrade att här icke kunde vara fråga om några
fiendtligheter, »han ville förr mista sitt lif än
tillåta, att konungen icke gaf sitt samtycke till
stilleståndet». Härmed lät sig herr Magnus nöja och
drog sig tillbaka till Visby, medan konungen utan det
minsta hinder landsatte sitt folk – ett handlingssätt,
som, om det väl icke kan få namn af förräderi, dock
visar mannens fullkomliga olämplighet för det värf,
som här ålåg honom.
Konung Christian följde honom i hack och häl och
gjorde halt utanför Visby. Han sände genast bud till
staden med uppfordran till magistraten att infinna sig
i hans läger och hylla honom. Magistraten svarade
att man kort förut aflagt trohetsed till konungen
af Sverige, och att man derför icke kunde utan hans
samtycke erkänna någon ny herre. Man vidblef detta
svar, äfven sedan konungen öfvergått till hotelser. Då
gaf konungen befallning till storm. Magnus Green
synes äfven nu icke hafva varit på sin vakt. Murarne
bestegos och den danska hären stod så godt som
midt i staden, innan man ännu hunnit sätta sig till
motvärn. Härunder stacks staden i brand och ett utfall
från slottet ökade förvirringen. Striden blef dock
blodig. Svenskarne stridde tappert. Fyrahundra man
föllo. Men segern var dock på den danska konungens
sida. Det var den 28 Juli 1449.
Nu underhandlade man återigen, eller rättare, konung
Christian föreskref nu vilkoren och Magnus Green måste
antaga dem. Denne utfäste sig nu att ofördröjligen
med sitt folk lemna ön; vapenstilleståndet, hvarom
man öfverenskommit i Vestergarn, skulle vara till
Mårtens dag 1450, och den första nästkommande Maj
skulle 12 rådsherrar från hvartdera riket sammankomma
i Halmstad och afgöra frågan om Gotland samt undersöka
de klagomål, som man i öfrigt förde mot hvarandra.
Magnus Green framställes af rimkrönikan, såsom
man kan förmoda, i de mörkaste färger. Hon anför
också några bevis derför, såsom att han förrädiskt
skulle hafva ingått dagtingan med Olof Axelsson,
som oförhindradt och till de svenskes stora missnöje
fått landsätta sitt folk och nedbryta de uppkastade
förskansningarne. »Sådana verk voro onödiga, när nu
fred var slutad», skall Olof Axelsson hafva sagt,
och Magnus Green skall hafva förklarat den för en
förrädare mot sin konung, som satte sig deremot. Sedan
emellertid allt sålunda var förberedt för danske
konungens ankomst, skall herr Olof hafva sändt bud
till denne, hvarpå stadens intagande och det slutliga
stilleståndet skulle blifvit uppgjordt. Huru härmed
verkligen förhåller sig, är svårt att afgöras. Något
uppenbart förräderi lärer icke kunna tillvitas Magnus
Gren, ehuru man finner det alldeles naturligt att
förbittringen hos de svenska krigarne likasom hos
den svenska befolkningen i allmänhet lätt kunde taga
sig en sådan ton om Magnus Green som den, hvarur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
