Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötena i Arboga och Halmstad - Drottning Katarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var häftigt upprörd, under det han talade, men
han bibehöll dock väldet öfver sig sjelf, och det
låg konungslig värdighet i hans blick och hela hans
hållning, när han slutligen vände sig till den mörke
erkebiskopen och förklarade honom förlustig de län,
dock icke alla, som han hade erhållit.
Samma straff drabbade äfven biskop Sigge i Strengnäs
samt Nils Jönsson och Magnus Green.
Så slutade mötet i Arboga. Det var icke med blida
känslor man der skildes från hvarandra, och man kunde
tydligt i erkebiskop Jöns Bengtssons anlete och hans
mörka blickar läsa, att den gamla bitterheten i
hans sinne mot Carl Knutsson återvaknat med förnyad
styrka. Fulla af hat skildes äfven biskoparne
i Strengnäs och Skara här från konung Carl. Men
bekymmer och oro nedböjde den åldrige Åbobiskopen
och tycktes äfven hvila öfver den milde och fromme
biskop Åkes hufvud.
Biskop Åke, en Vadstenamunk, som efter Olof Knop blef
biskop i Vesterås, hade dock liksom de förstnämnde
enskildta skäl till missnöje med Carl. Denne hade
nämligen beröfvat honom Fiholm, ett gods som då
tillhörde biskopsstolen, och under konung Christofer
hade han måst lemna biskopshuset, som denne konung tog
ifrån honom. Men man finner honom det oaktadt icke
invecklad i några stämplingar. Tre år efter detta
möte begaf han sig åter till sitt kära Vadstena,
iklädde sig åter den gamla klosterdrägten och dog på
en stråbädd å sjukstugans golf.
Drottning Katarina.
Ännu en förlust, men af helt annat slag, väntade
konung Carl detta år 1450.
Utan tvifvel voro de nu förflutna tio åren konung
Carls lyckligaste. Redan före det gångna årtiondets
början var han, den mäktigaste mannen i riket, hade
väl nödgats draga sig tillbaka till Finland för konung
Christofer, men ingalunda med förminskadt anseende;
alla hans fienders försök att störta honom strandade,
huru benägen än denne konung var att lyssna till
anklagelserna mot honom, och innan tiotalet af år
var fullt, lyfte han tvänne af den döde Christofers
konungakronor på sitt eget hufvud.
Under hela denna tid stod vid Carls sida ett mildt och
fromt väsende, sorn deltog i hans bekymmer liksom i
hans glädje, hans sköna husfru Katarina. Var det i
stridens buller, såsom i lägret framför Stegeborg,
eller i gästabudssalen, medan de stolte herrarne
och prelaterne blickade upp till hennes man,
såsom den främste bland sig, eller var det
under de jemförelsevis lugna åren i Finland vid
parkanläggningarna och slottsinredningen på Viborg,
öfver allt var Katarina med, tröstande, uppmuntrande,
förljufvande, och intet hjerta i Sveriges land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
