Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget utbryter mellan Carl och Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans morbroder, hertig Adolf af Holstein, befunno sig
der. Ehuru man icke annat än ryktesvis känner till,
hvad furstarne här hade för sig, kan man dock vara
förvissad om, att det icke var den undergörande
hostian som ditlockat dem. Deras sammankomster
höllos inom slutna dörrar, och man var så noga med
att bevara hemligheten af hvad som der förehades,
att icke en gång furstarnes kanslerer fingo tillträde
till sammankomsterna. Ryktesvis berättades, att
furstarne ingått i ett förbund till ömsesidigt
försvar. Särskildt säges det om konung Christian att
han tagit en mängd böhmiskt krigsfolk i sin sold.
Denna sista omständighet visar, att Christian hade
kriget i sina tankar, och, ehuru man måste inskränka
sig till blotta gissningar, så ligger det temligen
nära till hands att taga det förestående kriget med
den svenske konungen såsom den sak, hvarom Christians
underhandlingar med furstarne hufvudsakligen vände
sig.
Naturligtvis inskränkte sig dock icke konung
Christians krigsrustningar endast till hvad som kunde
uträttas här på furstemötet. I Oktober månad 1451 hade
han på en riksdag i Slagelse[1] fått sig beviljad en
allmän landshjelp, och pengarne skulle uppbäras så
skyndsamt, att de i Januari månad 1452 kunde vara
aflemnade hos vederbörande fogdar och länsmän. Det
var i nämnda månad konung Christian begaf sig till
Wilsnach.
Men medan han här som bäst öfverlade med furstarne,
fick han underrättelser norr ifrån, som gåfvo honom
annat att göra.
På utsatt dag – det var i Februari månad – infann
sig konung Carl vid Markaryd. Det var sträng vinter,
så att alla kärr och sjöar buro, hvarigenom härens
rörelser betydligt underlättades. Den sista Januari
hade konungen varit i Vadstena, och derifrån drog han
ned till Markaryd att sätta sig i spetsen för hären.
När konungen kom, var dock icke ännu allt folket
anländt. De närvarande rådsherrarne rådde då
konungen att invänta de antågande skarorna, innan
man öfverskrede landamäret. Men konungen svarade,
»att man derigenom endast skulle förderfva sitt eget
land; det vore bättre att samlas i fiendeland än att
göra allmogen en sådan tunga». Och så beslöt man att
med det redan samlade folket rycka öfver gränsen. På
sedöfligt vis skickade dock konung Carl dessförinnan
sitt fejdebref till konung Christian.
Utefter stora landsvägen gick tåget in i Skåne,
der man först kom in i Fagerhults socken. Konungen
fortsatte tåget i sydvestlig riktning ned emot Rönneå,
der han tog sitt högqvarter i Herrevadskloster. Här
hvilade han öfver två nätter för att kunna invänta
de efterkommande afdelningarna af hären, hvjlka
sannolikt utgjordes hufvudsakligen af allmoge. På
tredje dagen var hela hären samlad och ordnad efter
konungens skriftliga order till sin marsk.
Det fans ingen, som så förstod att ordna hären som
konungen sjelf, säger rimkrönikan. Han hade i sin
ungdom farit vida genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
