Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget utbryter mellan Carl och Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung der kunde landstiga, utan att han förlorade
sitt lif inom ett år derefter. Det var ej längre
tillbaka än under konung Erik af Pomern som staden
Landskrona grundlades.
Tidigt andra morgonen efter aftågandet från
Helsingborg kom Carl till Landskrona, hvars invånare,
må hända skrämda af Helsingborgs öde, skyndade att
hylla honom.
Öfver tre nätter uppehöll sig Carl i
Landskrona. Sannolikt var det härunder som han sände
bud till erkebiskopen och den skånska allmogen att
infinna sig hos honom och dagtinga om hyllning.
Erkebiskop i Lund var då den för oss sedan Christofers
tid bekante Tuvo Nilsson. Han befann sig på sin
fasta biskopsgård i Lund, då budet från konung Carl
anlände. Den stolte, men ädle mannen öfverlade med sig
sjelf, huru han bäst skulle svara sin konungs fiende,
ty icke ett ögonblicks tvekan uppstod hos honom
att afvisa konung Carls uppmaning. Då inkom en af
erkebiskopens män med underrättelse, att herr Ivar
Axelsson (Tott) höll utanför staden och begärde att
komma till tals med erkebiskopen. Ett drag af vrede,
blandadt med harm, öfverskuggade härvid erkebiskopens
anlete. En tvist hade nemligen uppstått mellan
erkebiskopen och herr Ivar, och fiendskap rådde
således vid denna tid mellan dem. Men herr Ivar
var en mäktig man och åtnjöt mycket anseende hos
konungen. Erkebiskopen gaf derför till slut sitt
bifall till herr Ivars begäran att komma till tals
med sig.
Kort derefter inträdde herr Ivar hos erkebiskop
Tuvo. Han hade kommit med anledning af konung Carls
budskickning. »Nu», sade han, »må den enskilda
tvisten hvila, så länge fienden är i landet!» –
Detta var något som måste slå an på erkebiskopen,
och snart voro de båda herrarne inne på talet om
kriget och den svenske konungens uppmaning till
underkastelse. De blefvo också ense om hvad som borde
göras. Erkebiskopen ville försvara sin domkyrka och
sitt Lundagård, men herr Ivar tillstyrkte att icke
afslå ett fredligt möte med konung Carl, emedan det
kunde lyckas erkebiskopen att utverka några dagars
stillestånd, och dermed hade senast på Gotland allt
vunnits. Derefter red herr Ivar sin väg.
Samtalet mellan erkebiskopen och konungen egde
också verkligen rum, ehuru man icke vet, hvar det
skedde, om under konungens framryckande mot Lund,
eller efter hans ankomst dit, hvilket senare dock är
mindre troligt.
Konungen tågade från Landskrona i sydvestlig riktning
till Borreby vid Löddeån, en befästad gård, som af
gammalt tillhörde erkebiskopssätet. Ännu finnas
här underjordiska gångar och trappor som påminna om
fordom. Det fyrkantiga, tre våningar höga tornet,
»biskop Börjes torn», som det kallas, är sannolikt
yngre än dessa händelser[1].
Här må det nu hafva
varit som erkebiskop Tuvo infann sig hos konung Carl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
