Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget utbryter mellan Carl och Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åhus[1]
samt tog sitt högqvarter i Beckaskog, som
då var kloster. Hit kommo utskickade från bönderna
i Göinge härad, hvilka utverkade förskoning från
härjning för sig mot en lösesumma af 1,000 mark
silfver och löfte om kost och foder för konungen
och hans folk under tre dygn, på tåget genom deras
land till Småland. Och medan konungen vistades på
Beckaskog, höll han sträng krigstukt bland sitt
folk, så att Göingebönderne tackade honom högeligen
derför.
Dermed slutar konung Carls härjningståg genom
Skåne. Det hade varat i sex eller sju veckor, och
den kalla vintern hade derunder varit den bästa
bundsförvandt.
Carl drog från Beckaskog öfver landamäret till Sverige
igen.
Konung Carls krigståg till Skåne kan betraktas som
en profbit på sättet att föra krig denna tid, och
såsom det fördes här, så gick det till öfver hufvud
taget i hela Europa. Man sökte betäcka sitt lands
gränser genom att omgifva det med ödemark. Eröfringar
tänkte man i allmänhet mindre på. Ville man underlägga
sig ett land, så måste man försäkra sig om de fasta
platserna. Detta var icke händelsen här. Utan tvifvel
var det Carls afsigt att i grund förhärja Skåne och
derutinnan lyckades han äfven.
Men det var ej nog med Skåne, äfven dess båda armar
mot norr och öster, Halland och Bleking, måste undergå
samma öde, om hufvudsyftet skulle vinnas. När Carl
derför kommit in i Värend, afsände han sin svåger
Gustaf Carlsson (Gumsehufvud), som var höfvidsman på
Kalmar slott, och Birger Trolle med en del af hären
till Bleking; en annan del sändes under anförande af
Thure Thuresson, Eggert Krummedik och Gustaf Olofsson
(Stenbock) till Halland.
De båda förstnämnde utförde sin sak väl. De
togo Lyckeby och satte sig i besittning af det
underlydande länet. De tre herrarne deremot, som
ryckte mot Halland, visade icke samma ifver. Thure
Thuresson, som innehade Axevalla, var en grym och
hård man och kallades af bönderna »köttmanger»
eller slagtaren. Eggert Krummedik var slottsherre
på Rumlaborg och Gustaf Olofsson på Elfsborg. Den
sistnämnde var den siste af sin ätt, den äldre
Stenbockeslägten, och var troligen svåger med Thure
Thuresson, med hvars syster Anna han var gift. Hennes
och Thures mor var en Krummedik och den senare var
sjelf gift med en danska Ingrid Körning. Man finner
det sålunda mindre underligt, om dessa herrar skulle
dragas åt de danskvänliges sida.
Konung Carls befallning var att förhärja Halland
och bränna Lödöse, hvars invånare skulle tillsägas
att flytta med sitt gods in i riket. Blefve denna
befallning verkstäld, så vore det att hoppas, det
konung Christian skulle få en besvärlig färd, om han
ville anfalla Sverige, och hade han kunnat tränga in
i Småland, hvars berg och stridbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
