Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget utbryter mellan Carl och Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkning dock utgjorde stora hinder, så mötte
honom vid Vestgötagränsen den kedja af befästade
borgar, som konung Carl der låtit uppföra eller
förbättra. Efter tidens sätt att se, synes sålunda
konung Carls försvarsplan vara väl beräknad. För dess
fullbordande återstod nu blott Halland.
Men de tre herrarne delade icke sin konungs åsigter
i detta afseende, och de handlade tvärt emot hans
befallning. De framtågade som vänner genom Halland och
förbjödo sitt folk vid lif och ära att göra fienden
någon skada.
Under tiden hade Carl begifvit sig till Stockholm för
att vidtaga försvarsanstalter för vestra kusten. På
hans befallning öfverkommo från Finland 45 fartyg,
»holkar och kräjare», hvilka lade sig vid Nyköping
och Söderköping. Dessutom utrustades i Sverige, i
Stockholm och flerstädes en stor mängd skepp. Hela
flottan hade fått befallning att vid pingsttiden,
då konungen väntade de danskes, anfall, lägga sig
vid Ölands norra udde.
Till dessa förberedelser för kriget med Christian kan
man äfven räkna en tilldragelse i Vadstena. Sedan år
1447 var der en utländsk furstedotter abbedissa. Det
var hertig Gerhards af Sleswig dotter Ingeborg, en
syster till konung Christians moder, äfvensom till
hertig Adolf af Sleswig. Hon var elfva år gammal,
när hon kom till klostret, och hade vigts till nunna
i drottning Margaretas egen närvaro. Det tycktes
således i allo vara en lämplig föreståndarinna för
en inrättning, som mottog i sitt sköte medlemmar ur
Nordens mäktigaste slägter och omhuldades af dess
konungar och drottningar.
Men icke förty kom från konung Carl den 25 April ett
bref till trenne bröder i klostret att afsätta så väl
abbedissan som confessorn, Magnus Unnonis. Man känner
icke orsaken till denna åtgärd från Carls sida, men
klart är att han icke vågat företaga sig något sådant,
om han icke haft giltiga orsaker dertill. Dessa
orsaker kunna icke hafva varit annat än något bevis
på delaktighet i stämplingar till förmån för de
danske, som kommit i Carls händer. Det är ganska
naturligt, att konung Christian, då han nu började
med allvar tänka på att vinna Sveriges krona, skulle
se sig om efter alla dem, på hvilka han dervid kunde
räkna. Att hans köttsliga moster dervid icke glömdes,
är gifvet. Hade emellertid abbedissan Ingeborg varit
den enda, som stämplat mot Carl, så hade han kunnat
vara trygg, men tyvärr funnos många förrädare utom
henne.
De tre munkarne, som fått konungens bref, »funno dock
ingen orsak till afsättningen», och undandrogo sig
derför att fullgöra konungens vilja. Äfven biskop
Nils i Linköping, till hvilken konungen likaledes
skrifvit om saken, kunde icke finna någon grund
till afsättning vid den visitation, som han för
ändamålet verkstälde. »På det att dock klostret»,
heter det vidare, »icke för deras skull och genom
konungens ogunst måtte något lida» – afträdde både
den furstliga abbedissan och confessorn. Må hända
var det biskopens verksamhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
