Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutssons försvarskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget ned till Danmark, eller om man borde skynda
till gränsen och möta fienden, som tydligen hotade
Vestergötland. Rådet tillstyrkte det senare, och
konung Carl bestämde Tiveden på gränsen mellan Nerike
och Vestergötland till samlingsplats för sin här.
Carl skref äfven till Gustaf Olofsson på Elfsborg
och bad honom icke ingå på någon dagtingan utan
hålla sig i det yttersta, ty han skulle snart
få undsättning. Men konung Christian uppsnappade
brefvet, och vi veta att herr Gustaf på Elfsborg
vilkorligen uppgaf detta fäste, liksom att Christian
bemäktigat sig Lödöse. Sysselsatt med ordnandet af
hären för att rycka in i Vestergötland, fick då Carl
underrättelser om den fara, hvari Stockholm befann
sig. Han ändrade derför sitt beslut och begaf sig
till Stockholm. Och konungen utvecklade dervid mycken
raskhet. Om torsdagen bröt han upp från Tiveden,
och på måndagsmorgonen före solens uppgång var han
i Stockholm.
Men oaktadt all skyndsamhet var dock fienden i rättan
tid underrättad om den fara, som hotade, och hade, som
vi veta, dragit sig tillbaka. Carl hade nemligen i sin
närhet en förrädare, som å ena sidan hade tillfälle
att i första hand få veta allt hvad som föregick
hos konungen, hvilka beslut som fattades, huru stor
styrka han hade med sig och hvart han ämnade sig, samt
å den andra noggrant underrätta fienden derom. Det
var slottsherrens på Örebro husfru Brita Olofsdotter
(Tott), en dotter till Olof Axelsson på Gotland. Det
var hon, som genom en pålitlig budbärare underrättade
sin fader, herr Olof, om konung Carls antågande mot
Stockholm, och derigenom gifvit honom tid att draga
sig tillbaka. Och samtidigt skickade hon bref på bref
till konung Christian med vigtiga underrättelser om
Carls förehafvanden samt tillstyrkte honom att bryta
igenom till Upland, hvarest hon förutsade honom att
finna många och mäktiga anhängare. Men allt bedrefs
med en sådan hemlighet och en sådan lycka, att konung
Carl anade intet.
Emellertid gaf Carl, så fort han anländt till
Stockholm, befallning att flottan skulle utlöpa för
att angripa danskarne, hvarhelst de funno dem, vore
det ock vid Gotland. Sjelf hade han ämnat stiga om
bord på flottan, men afstod derifrån, då det sades
honom af män som han trodde, att danskarne redan
voro så långt ute i skären, att försvaret till lands
skulle lida, om konungen förlorade tiden med att
uppsöka danska flottan. Äfven här var Carl omgifven
af förrädare.
Den danska flottan låg för ankar i Vindaström eller
sundet mellan Vermdön och den öster derom liggande
Vindön. Här påträffades den af 30 svenska märsskepp
utom skyttebåtar och snäckor, men då de svenska
anförarne fingo sigte på danska flottan, fälde de
ankar och sköto en stund på fienden, som fann sig
nödgad att lägga ut till hafs. Härvid förföljdes
den icke af de svenska skeppen, som lågo stilla i
sundet. Dock synas olika åsigter hafva varit rådande
bland de svenske herrarne, att döma af rimkrönikans
ord, att medan danskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
