- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
285

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Knutssons försvarskrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söderut ned till Jönköping. Såsom han visste förut,
blef han här med öppna armar mottagen af herr Eggert,
hvilken till honom öfverlemnade både Jönköpings och
Rumlaborgs slott, och Christian stadfästade honom
i besittningen af dessa län. Dessutom försåg herr
Eggert danska hären med lifsmedel. Sexton läster
öl samt fyra läster smör och bröd sändes från
Jönköping till hären. Men hvad herr Eggert sålunda
kunde åstadkomma – och redan detta var alltför
otillräckligt – var också det enda i detta afseende,
som stod fienden till buds. Ty trakten i öfrigt egde
inga förråd att underhålla en större här, och det
lilla som fans var dels på förhand upptingadt af herr
Eggert, dels var det väl ock förstördt eller fördt åt
annat håll af dem, hvilka älskade fosterlandet högre
än fienden. Och sådana funnos äfven här i trakten,
fast de icke hade några slott att förfoga öfver.

Omöjligheten att längre kunna i Jönköping uppehålla
sig och hären förmådde derför Christian att
rycka framåt för att öfver Holaveden komma in i
Östergötland.

Under tiden hade den 1 Augusti inträffat och Christian
hade fått slotten i Vestergötland i sina händer,
och biskop Bengt och herr Thure på Axevall och
Vestergötlands allmoge hade svurit honom hyllning
och trohet.

Men konung Carl gick dyster omkring på Stockholms
slott med Vestgötarnes uppsägelsebref i handen. Svek
och förräderi omgåfvo honom, han kunde ej vara blind
derför. Bland alla dessa myndige herrar och prelater,
hvilka alla hade bugat sig för honom såsom konung och
svurit honom sin tro – hvem kunde han sätta sin tro
till? – Ingen, ingen utom den Gud, som i himmelriket
bor. Och han bad innerligt till Gud och jungfru Maria,
att de skulle frälsa honom ur den nöd, som tryckte
honom.

Han plägade ock alltid göra så,
När honom kom någon bedröfvelse på.


Konung Christian dröjde ej länge att sätta sitt
beslut mot Östergötland i verket. Bristen på
lifsmedel blef med hvar dag allt känbarare, och
hans här förminskades dagligen genom det småkrig,
som bönderne underhöllo. Hvarhelst nemligen någon
mindre afdelning aflägsnade sig från hufvudhären,
hvilket ofta skedde och måste ske för att anskaffa
mat och foder, så öfverfölls den af bönder från något
otillgängligt bakhåll.

Ett kraftigt framryckande med hela hären var då
vida att föredraga framför detta långsamma och
förstörande, som otvifvelaktigt skulle inträffa
snart nog, om ej förhållandena förändrades. Och
konung Christian gaf befallning till uppbrott,
och hela hären mottog med fröjd befallningen. Det
skulle blifva ett lätt arbete, menade de, att göra
sig till herrar öfver Östergötland, och der på den
rika slättbygden, der skulle de rätt få taga skadan
igen för de besvärligheter de nu måst utstå. Icke
hade de egentligen mött något allvarsamt motstånd
på sitt tåg genom Vestergötland; och det var väl ej
heller att vänta på östra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free