Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöllo lejd. Konungens lejdebref sändes dem och sex
riddare lemnades dem såsom gisslan. Herr Erengisle
Nilsson höll som en ärlig man sitt svåra löfte att
föra sin fru till Stockholm, der endast skam och
vanära, om icke död väntade henne.
Fru Britas sak kom först å bane. Det var i Vårfru
gillestuga, som rådet var församladt, och här sattes
tolf friborne män i nämnden att döma i rådets
närvaro. Fru Brita och hennes förtrogne tjenare,
hvilken hade fört brefven mellan henne och fienden,
infördes först. Någon undersökning af brottet kunde
här ej komma i fråga, det var uppenbart, och hvarken
fru Brita eller tjenaren försökte att förneka det. Man
var också snart färdig med dem. Tjenaren dömdes att
steglas, fru Brita att å båle brännas.
När denna dom var afkunnad, inkallades de båda
prelaterne. Deras brott var fullt ut lika stort
som fru Britas, och deras egna bref anklagade och
fälde äfven dem. Men deras personer voro heliga, och
dertill band lejden och gisslan konungens händer. Han
måste nöja sig med det straff, han redan låtit dem
vidkännas genom förlusten af sina län, samt antog
rådets och domkapitlets borgen och försäkran att
biskoparne aldrig mera skulle stämpla mot honom och
att de skulle afskeda sitt myckna krigsfolk. – Det
kan icke annat än väcka ens förundran, att uppenbara
förrädare sålunda undgingo sitt rättmätiga straff,
och man frågar sig, var det en naturlig mildhet hos
konungen, eller var det svaghet? De nämnda
bevekelsegrunderna må hafva inverkat på Carl. Visst är,
att konungen genom detta handlingssätt hvarken vann
sådana män som erkebiskop Jöns och biskop Sigge,
ej heller afvände de faror, som hotade honom just
ifrån dessa. Den enda vinsten för honom låg deruti,
att hans ödes fullbordan något framflyttades i tiden.
Hvad fru Brita beträffar, så räddade mellankomna
böner äfven henne. Hennes straff uppsköts först och
sedan fördes hon till Kalmar kloster. Här bevekte
hennes tårar och klagan klosterfolket, så att de fälde
förböner för henne hos konungen. Denne gaf slutligen
efter och fru Brita blef benådad och erhöll åter
sin frihet att stämpla och handla till konungens
förderf. Hon syntes hafva varit i allmänhet lika
girig efter gods som efter utmärkelse. Det är fullt
bevisadt, att hon låtit förfärdiga eftergjorda sigill
och med dem stadfäst falska bref att förskaffa sig
egendom och penningar.
Hennes trogne tjenare deremot, den minst farlige af
alla, undergick sitt straff omedelbart efter domen.
Ifrån Stockholm begaf sig konungen nedåt
Vestergötland. Här hade biskopen och lagmannen,
som hette Bengt Gylta, redan afvikit till konungen i
Danmark. Herr Thure, som på sitt hedersord vistade
hos munkarne i Varnhem, aktade lika litet nu som
förr sin tro och lofven, utan, när underrättelsen om
konungens ankomst nådde hans öron, begaf han sig med
tre och tjugu svenner i ilande flykt söderut till
sin vän herr Eggert Krummedik på Rumlaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
