Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bondes bröllop och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thord Bondes bröllop och död.
I början af år 1455 försiggingo stora högtidligheter
i Vadstena. I närvaro af en stor skara herrar
och prelater och en massa tillströmmande
allmoge lät konung Carl då sin dotter invigas
till nunna i Vadstena, uppfyllande dermed sitt
löfte sedan året förut. Jemte konungadottern
invigdes vid samma tillfälle fyra andra
flickor, bland hvilka en dotter af den ädle
riddaren Carl Christersson, som hette Birgitta.
Sjelfva invigningen var i hög grad praktfull. Konungen
var iklädd full konungslig skrud, en hvit drägt
med mantel. På hufvudet bar han krona, i högra
handen äpplet och i den venstra spiran, allt af
guld. Framför honom gick en riddare med ett bart
förgyldt svärd. Gången och väggarne i kyrkan och
koret voro helt och hållet klädda med tapeter och
dyrbara kläden. Omkring konungadottern och de fyra
flickorna, som jemte henne skulle invigas, gingo en
mängd förnäma fruar och jungfrur, och i spetsen för
processionen gick musiken med basuner och annat spel.
När konungen inträdde i kyrkan, gick han gången fram
till brödernes kor, der han qvarblef under hela
den högtidliga akten. Honom följde biskop Nils i
Linköping i full biskoplig skrud och erkebiskopen i
Lund, som dock icke bar några tecken till sin höga
värdighet. Biskop Nils, jemte de tre biskoparne i
Strengnäs, Vexiö och Vesterås samt deras kaniker,
stannade midt på gången utanför koret, der säten voro
för dem beredda. Så kommo de unga klosterbrudarna,
och konungadottern stälde sig hos sin fader. Nunnorna
öfvervoro äfven högtiden, men icke i kyrkan utan
inom klostret, som det heter, det vill säga i den
del af kyrkan som var upplåten åt dem, afskild från
klosterbrödernes.
Så snart processionen kommit in i kyrkan och alla
intagit sina platser, öppnade konungen sjelf akten
med orden: Dominus vobiscum (Herren vare med
eder!), hvarpå han uppläste ett stycke af Johannes
evangelium. Biskopen i Linköping svarade derpå: Gloria
tibi domine (Ära vare dig, Herre!) och uppläste
derefter dagens evangelium. Sedermera framträdde
erkebiskopen Jöns Begtsson och förrättade sjelfva
invigningsceremonien. »Man kunde hos konungadottern»,
heter det, »icke se något öfvermod, hvarken löje
eller sorg, endast en ståndaktig själ och andakt.»
Det oskyldiga barnet kunde ej rätt fatta betydelsen
med all denna prakt och ståt. Hon visste blott, att
hon var föremålet för densamma och att något stort
och härligt väntade henne inom klostrets murar, ty
det hade hon lärt sig af de fromma klostersystrarna
under pröfvoåret. Att hön i detta ögonblick afsade
sig all sin ungdomsfröjd, det visste hon icke. När
hennes verldsliga kläder voro aflagda och hon blifvit
iklädd klosterdrägten samt anförtroddes åt abbedissan,
ville hon släppa sin faders hand och skynda bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
