Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thord Bondes bröllop och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt en ännu i orten gängse sägen skall här i
hednatiden hafva varit en vikingaborg, som blifvit
uppförd af en vid namn Horne, hvaraf platsen ännu
i dag kallas Hornborgs slott. Men fynd, som gjorts
häromkring, tyda på senare tider. Så har man funnit
en rund sten öfvergjuten med bly, otvifvelaktigt
använd till kanonkula, vidare en grof betselstång
af jern, ett lansbeslag, en i åtskilliga färger
brytande glasperla m. m. Det förstnämnda af dessa
fynd hänvisar utan all fråga till vår medeltid,
då kanoner först började användas. Enligt sägnen
skola norrmännen hafva inneslutit fästet och afstängt
all tillförsel samt beskjutit detsamma från berget
på andra sidan den nämnda dälden, hvilket berg af
dem fått sitt namn. De skola på detta sätt hafva
bemäktigat sig borgen och ödelagt den.
I det anförda och i sägnerna om Hornborgaslott
finnes intet som strider emot hvad historien har att
berätta om Carlsborg. Berättelsen om vikingar visa,
att stället af ålder varit bekant för sitt i krigiskt
afseende lyckliga läge, och funnos der lemningar
efter en äldre befästning, så voro de i hög grad
välkomna för Thord och hans män, äfvensom de förklara
möjligheten att på så kort tid uppföra en befästning,
som kunde få namn af borg. Emellertid finna vi, att
med ett sådant läge och med tappra svenner innanför
vallarne var detta fäste ointagligt. Endast tvenne
utvägar funnos att bemäktiga sig detsamma, antingen
genom inspärrning, såsom sägnen gifver vid handen,
eller genom förräderi. Det senare användes enligt
samtida anteckningar, men det förhindrar alldeles
icke, att sägnen också kan hafva sin sanning.
Knappt var Carlsborg uppfördt, förr än norrmännen
visade sig der framför och började belägra densamma,
men Thord Bonde lät icke länge vänta på sig. Han
kom och förjagade de belägrande samt undsatte
fästet. Fienden kom dock snart åter, emedan han
uppehöll sig i nejden, må hända, såsom sägnen vill
hafva det, sysselsatt med att fullborda inspärrningen
af borgen, det vanliga belägringssättet den tiden,
då utsigt icke fans att med storm vinna sitt
syfte. Som herr Thord dock icke var den, hvilken lät
sig instängas, utan var van att vräka fienden undan
med kraft, beslöt han äfven nu att med sina svenner
lemna borgen och anfalla fienden.
Herr Thord hade då hos sig en man, som hos honom
stod i hög ynnest, och som, enligt hvad rimkrönikan
berättar, hade Carlsborg inne, det vill säga att
marsken satt honom till borghöfding, denne man var
dansk till börden och förenade med tapperhet ett
inställsamt väsende, hvarigenom han helt och hållet
hade vunnit den ädle marskens hjerta. Men vargen
bibehåller sin art, om man också lyckas tämja honom,
anmärker rimkrönikan[1]. Så var det ock med fogden på
Carlsborg. Han hette Jösse Bosson. Under hans smilande
och vänliga yta klappade ett falskt hjerta.
Man må väl vargen tämja, om man kan,
han vill dock göra, som han är van.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
