- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
310

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öppen brytning mellan erkebiskopen och konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och såsom sällan en olycka kommer ensam, så
tillstötte missväxt och i följd deraf hungersnöd. I
trenne år efter hvarandra (1455, 1456 och 1457)
hemsöktes vårt land af sådana oår, att man ej i
mannaminne visste att tala om sådana. Lägger man nu
till allt detta den kyrkliga räfsten och det hat,
den borde föda af sig, äfven om den blott visade
konungens afsigter mot kyrkan, så finner man lätt,
att ämnen funnos, hvaraf skickliga händer med fördel
kunde begagna sig mot Carl.

Det rådande missnöjet utbröt strax på nyåret 1457.

Konung Carl höll då bröllop på Stockholms slott för
en af sina män Nils Bosson till Penningeby. Han gifte
sig med en frände till konungen, Birgitta Carlsdotter
(Bonde), en syster till den mördade marsken, herr
Thord. Som vanligt gick det präktigt och ståtligt
till. De förnämste i landet voro då församlade i
Stockholm, äfven erkebiskopen och hans slägt. »I tre
dagar», berättade konungen sedermera i ett bref,
»sutto erkebiskopen och biskop Sigge, hvar efter
annan, näst oss vid bordet och åto och drucko ur
samma fat och bägare, som vi sjelfve, görande sig
alla lustige och behaglige, så att vi intet annat då
märka kunde, än att de älskade oss af allt hjerta.»

Nils Christersson (Vasa) satt då vid konungens bord
som drots och Erik Nilsson (Oxenstierna), son till
den här ofvan ofta omnämnde Nils Jönsson, om hvilken
så ondt tal gick, skar och lade för alla rätterna
vid konungens bord. Allas ögon strålade af glädje
och belåtenhet och alla betygade konungen vördnad.

Men liksom på Thord Bondes bröllop i Vadstena, så
drefvos äfven här mörka stämplingar, endast med den
skilnaden att de här framträdde mera ohöljda. Hemska
sägner gingo bland de samtida om grymma anslag mot
konungens person, och man visste äfven att omtala
konungamördarnes namn. De voro David och Christer
Bengtssöner (Oxenstierna), erkebiskopens bröder. Vi
vilja här omtala sägnen, sådan den af en samtida
upptecknades.

De nämnde bröderne, och dertill många konung Carls
ovänner – heter det – hade samtyckt till konungens
död eller att komma honom i lifsens nöd. En bland de
sammansvurne var också myntmästaren i Stockholm, som
var skyldig konungen 14,000 mark. Allt var färdigt
till utförande, då erkebiskopen uppträdde bland
de sammansvurne och uppmanade dem att afstå från
sitt förehafvande. »Vi äro hitkomna i godan tro»,
skall han hafva sagt, »det må ej gå till så, som I
menen. Konungen är vår värd, och det vore gudlöst
att komma vid honom. Jag har ett bättre råd, jag
vill möta honom på öppna fältet?» – I följd af dessa
erkebiskopens ord skall mordet hafva uteblifvit.

Emellertid hölls sammansvärjningen icke hemligare,
än att konungen fick vetskap derom. Han störde
icke derför bröllopsglädjen, och icke en min i hans
ansigte förrådde den oro, som rådde inom honom. Han
gaf blott befallning åt sina svenner att hålla ett
vaksamt öga på alla, som nalkades honom. Sålunda
gingo bröllopsdagarne till ända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free