Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De båda riksföreståndarne
- 6. Konung Christian. Christian väljes till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så stora kostnader, belägrades af Erik
Axelsson. En eldpil, som sköts in i slottet och som
der antände höförrådet, nödgade besättningen att
gifva sig. Erik Axelsson, okunnig om hvad som under
tiden tilldragit sig i Sverige, kallade sig då ännu
riksföreståndare och utfärdade som sådan den 19 Juli
– troligen här i Viborg – ett frälsebref åt Henrik
Tavast för några gods i närheten af Åbo.
Erik Axelsson dröjde ännu en månad qvar
i Finland. Först i Oktober finna vi honom åter i
Stockholm.
</capter>
6.
Konung Christian.
Christian väljes till konung.
Sådan som sakernas ställning i Sverige var, der man
ytterst motvilligt tänkte på att åter få en dansk
konung, och der från sjelfva Upsala yttranden af harm
hördes, under sådana förhållanden var det alldeles
nödvändigt att konung Christian snart måtte uppträda
i Sverige, och det med krigsmakt. Han dröjde icke
heller att infinna sig.
Så snart hafvet var fritt från is, kom Christian
till Stockholms skärgård med en stark flotta. Från
Djurhamn på södra kusten af Vindön utfärdade han ett
bref att lugna sinnena i Stockholm, hvilka, som vi
kunna förstå, voro i hög grad upprörda öfver hans
ankomst. Rykten gingo och troddes, att han kommit
för att mot de svenskes vilja göra sig till deras
konung. Men konungen skref, att »den, som sådant
honom tillade, gjorde honom orätt. Vi hafva kommit
hit, emedan vi fått säkra tidender, att konungen af
Polen varit hos konung Carl i Danzig och att denne
låtit utgå ett rykte, att han med Polens hjelp skulle
göra skada på Sverige. Han ville för den stora tro,
som han märkt att Sveriges inbyggare hade till honom,
och för den kärliga bebindelsen mellan rikena, nu
afvärja Sveriges skada och förderf. Gud skulle veta,
att hade icke konung Carl nödgat honom till krig
och hade icke de ärlige män, hvilka sökt skydd hos
honom, så högeligen bedt honom hjelpa dem in i deras
fädernesland igen, så hade han ej kommit. Han hade
aldrig velat, ville ej heller nu med härsköld vinna
Sveriges rike.»
Mycket folk var då samladt i Stockholm. Utom de många
herrarne, som voro ditkomna till konungavalet, var der
äfven »munkamot». Dermed menas ett provinsialmöte,
der en klosterordens gemensamma angelägenheter
afgjordes. Det var Dominikanerne eller Svartbröderne,
som nu hade ett sådant.
Mellan erkebiskopen i Stockholm och konungen i
Djurhamn gingo bud fram och tillbaka, och, när den
senare erhållit från erkebiskopen önskligt svar,
flyttade han sig närmare Stockholm till Kungshamn
vid inloppet till sundet mellan Vermdön och
fastlandet. Härifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0323.html
