Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Konung Christian. Christian väljes till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfärdade han dagen fore midsommarafton, den 22 Juni, en
tredje försäkring till Sveriges inbyggare. »Om Gud
så fogar», säger konungen, »att Sveriges innebyggare
vilja kora och anamma oss till herre och konung,
skola vi obrottsligen hålla de artiklar, som vi nu
senast i Köpenhamn beseglade, och dem, som gjorda
äro om bebindelsen rikena emellan, med undantag af
dem i Halmstad 1450, som vi med kraft af detta bref
döda och tillintetgöra.»
Vidare lofvar han att hvarken genom köp eller pant
draga något frälsegods under kronan, »förty dermed
förnedras ridderskapet och frälset och förminskas
rikets tjenst, och är deraf tillförene upprest stor
ovilja och tvedrägt mellan herskapet, ridderskapet och
frälset.» Om slott och län skulle han icke förfoga
annat än med rådets samtycke och aldrig bortpanta
något slott eller län, utan att å hufvudsumman
afdroges den årliga afkastningen af länet. Några
olagliga skatter skulle icke komma i fråga, och
rörande Gotland och tullen i Bohus skulle han derom
afgöra med rådet omedelbart efter sedan han blifvit
krönt.
På utsatt dag, den 23 Juni klockan 8 om morgonen,
samlades herrarne för att förrätta valet. Huru det
skulle utfalla, visste man förut. »Man hastade
med allt» – skrifver Ericus Olai – »man beseglar,
man uttalar löften, och man svär, allt innan det
ännu är uttaladt.» Ericus Olai, som var magister och
professor samt under Jöns Bengtsson vunnit inträde
i Upsala domkapitel, var sålunda samtida med de
här skildrade händelserna och kände personligen de
vigtigare männen, som deruti deltogo, och i första
rummet sitt kapitels och svenska kyrkans öfverhufvud.
Det länder honom såsom historieskrifvare till heder,
att han icke låter förleda sig hvarken till bitterhet
mot den ene eller till blindhet för den andre af de
två män, hvilka inom Sverige stått och stodo mot
hvarandra, den fördrifne konungen och erkebiskop
Jöns. Till följd häraf förtjena hans yttranden
mycken uppmärksamhet. Det är han, som låter oss veta,
att erkebiskopen, ännu medan han lefde, inom sjelfva
Upsala var illa ansedd för hvad han gjort och kallades
förrädare. Om konung Christian säger han med ett visst
hån: »Hvilka artiklar kunde väl uppställas, som icke
han lofvade att hålla, blott för att bli konung?»
Så fort valet var försiggånget, sändes bud
till konungen, hvilken genast infann sig
i Stockholm. »Han infördes med jubel», säger
Ericus Olai, och rimkrönikan talar om en högtidlig
procession af munkar, prester och riddare med sång
och musik och kors och fanor samt en mängd allmoge
och förnäma fruar, hvilka sågo på ståten. Konungen
fördes upp på slottet, hvilket öfverlemnades
åt honom af erkebiskopen. Den storväxte konungen,
i detta afseende så olik den förre utländingen, som
också i högtidlig procession leddes upp på slottet,
borde göra ett fördelaktigt intryck på folket. Det
var dock olika. Somliga logo och somliga fälde tårar,
somliga prisade högt hvad som var gjordt, andra sade,
»att man finge väl framdeles spörja, huru det ginge».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
