Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian och utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudpunkterna i densamma. »Holstein och Sleswig,
hvilka länder af fri vilja och utan afseende på
Christans värdighet som konung af Danmark hade valt
honom till sin hertig och grefve, skulle för evig
tid blifva odelta tillsammans. Efter Christians död
skulle de fritt välja en efterträdare bland hans barn,
och om han efterlemnade blott en son, som var konung
i Danmark, eller om han doge barnlös, skulle de ega
fritt val bland hans rätta arfvingar. Konungen fick
icke begynna krig, icke pålägga skatter utan samtycke
af ständerna (riddare, prelater och fullmäktige från
städerna). En landtdag skulle årligen hållas i Sleswig
och Holstein, och der skulle tillsättas en marsk och
en drots, men så väl dessa som alla höga embetsmän
skulle vara af landets infödda adel och icke kunna
afsättas utan rådets samtycke. Hvarje prelat och
riddare skulle ega fullkomlig tullfrihet för alla
varor, som han sjelf brukade.»
Innan vi lemna Östersjön, hafva vi der ännu en makt,
som fortfarande utöfvade mycket inflytande på de
nordiska länderna. Det var hansestäderna med Lybeck i
spetsen. Vi veta af det föregående, att förhållandet
mellan hansestäderna och unionskonungarna icke varit
godt, och det var detsamma på Christians tid. Han
vågade väl icke uppenbart bryta med dem, och en mera
vidtomfattande förening mot Lybeck, som han säges
hafva haft i sinnet 1462, blef om intet; men han
sökte liksom Erik och Christofer inskränka deras
handel. Han ingick handelsförbindelser med flera
främmande stater, med England, Skotland, Frankrike,
Burgund och Nederländerna.
Men detta oaktadt förblef dock förhållandet till de
mäktiga hansestäderna i allmänhet sådant det varit
förut, och deras inflytande förstorades genom de
politiska tilldragelserna, då deras bistånd ofta
söktes, aldrig föraktades.
I det stora tyska riket hade den luxemburgska
kejsarätten utslocknat med konung Eriks samtida,
kejsar Sigismund, år 1437. Han efterträddes af sin
måg, en furste af det habsburgska huset, och sedan
den tiden bibehölls kejsarvärdigheten inom denna
ätt. Denne Sigismunds måg – han hette Albrekt –
dog dock efter ett par år, och efterträddes af sin
syssling Fredrik, som deremot innehade kejsarkronan
i 53 år, från 1440 till 1493, och sålunda var samtida
med både Christofer, Carl Knutsson och Christian.
På gränsen mellan Tyskland och Frankrike hade
ett franskt furstehus, det burgundiska, samlat
under sig vidsträckta länder, till hvilka äfven
hörde de för Nordens historia ingalunda främmande
Nederländerna. Vid denna tid var Filip den gode
regerande hertig öfver dessa länder allt sedan
1419. Vi känna honom från det föregående, då en
svensk biskop, Nils Ragvaldsson, skickades från
Baslermötet att bilägga tvistigheterna mellan honom
och hans länsherre, konungen af Frankrike. Med samme
hertig stod äfven den landsflyktige Carl från Sverige
i beröring. Staden Danzig sökte med Carls tillhjelp
åvägabringa en förening med hertigen och Frankrike
emot konung Christian. Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
