Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Kettil - Slaget på Hälleskogen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belägringen af Stockholm fortsattes under loppet af
Mars månad. Härunder föll Almarstäk i biskopens hand,
och å Upsala domkapitels vägnar öfverlemnade Kettil,
såsom fullmäktig för kapitlet tillsammans med mäster
Erik domprost, doktor Christofer erkedjeknen och
doktor Kort, slottet åt erkebiskopens bröder David och
Christer Bengtsson »i så måtto, att de skulle hålla
det till vår nådige herres, värdig fader i Gudi,
erkebiskop Jöns i Upsala hand.» Det skedde den 20
Mars och biskopen befann sig då jemte de ofvannämnde
herrarne och Nils Christersson (Vasa) på Almarstäk.
Men i samma dagar ankommo underrättelser söderifrån,
att konungen var på väg norrut till Stockholm. Nu
kunde således väntas farligare strider.
Slaget på Hälleskogen och dess följder.
Naturligtvis dröjde det icke länge, förr än konung
Christian fick underrättelse om, huru det tillgick i
Sverige. Bref ankom äfven från biskop Kettil, hvari
denne tillkännagaf, att, om erkebiskopen frigåfves,
skulle allt blifva lugn igen. När konungen läst
biskopens bref, skall han leende hafva sagt: »Der
schal my de kraden Pape nimmer tho dvingen!»[1]
Och han började nu med ännu större ifver bedrifva de
rustningar, hvilka han redan under sitt förra vistande
i Sverige hade anbefalt. I Februari hade han 6,000
man färdiga att draga in i Sverige. Med denna här
gick han i slutet af Februari öfver sundet. Det var
den allra strängaste vinter. Den 24 Februari skref
konungen från Helsingborg ett bref till innevånarne
i Vestergötland, att de skulle vara honom trogna,
att frälset skulle samla sig fullt rustadt till Erik
Nipertz, Thord Bonde och Staffan Bengtsson samt följa
dem till konungen, men att allmogen »icke skulla
sköta om de lögner, som nu spriddes om honom, utan
sitta qvar vid deras eget hus och hem.»
Undvikande det besvärliga tåget tvärt öfver Småland
drog konungen från Skåne in i Bleking. Här skref
han från Sölvesborg den 26 Februari ett bref till
östgötarne, hvari han utlofvar tillgift åt alla, som
ville vända sig från biskop Kettil och blifva hos
honom. Från Bleking gick tåget uppåt efter kusten
till Vimmerby, dit konungen kom den 11 Mars. Många
riddare från Småland och Vestergötland förenade sig
här med konungen, och sålunda förstärkt fortsatte
han tåget norr ut genom Kind och intågade klockan 2
eftermiddagen den 18 Mars i Linköping.
Konungen tog in i sjelfva biskopsgården, och voro
dess ladugård och källare väl fylda, så visste nog
danskarne att snart göra ända derpå. I tre dygn dröjde
konungen med hären i Linköping och förtärde allt som
fans att tillgå. Öfver Bråviken gick nu tåget norr
ut till Nyköping, dit konungen kom den 23 Mars. Med
den största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
