Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget på Hälleskogen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne kallade han till sig och gaf honom det svåra
värfvet att begifva sig till konungen för att utspana
allt hvad biskopen ville veta. Svennen begaf sig
på väg, grundande på, huru han bäst skulle uträtta
sin herres ärende. Så kom han nedåt landamärket der
konungen tågade fram. Han klädde sig då i bondekläder
och fortsatte sin vandring till fots, allt tills han
kom till konungens läger. En mängd bönder hade den
dagen kommit med gärd till lägret, och den förklädde
svennen kunde derför obehindradt gå omkring, ty alla
togo honom för en af bönderna.
Den ena bonden efter den andra drog emellertid från
lägret, och svennen måste göra sammaledes, om han ej
ville blottställa sig för att blifva upptäckt. Han
hade dock åtskilligt ännu att utforska, innan han
ville begifva sig åter till sin herre biskopen, och
som han gick och tänkte, huru han bäst skulle vinna
sitt syfte, fick han se stegerhuset, der kocken
som bäst höll på med tillredandet af konungens
mat. Svennen tog sig dristighet till och steg in i
stegerhuset och båd om något mat. Kocken, liksom alla
andra, tog honom för att vara en af bönderna, som den
dagen hade varit i lägret, och satte framför honom
mat och dryck. Men kocken var pratsam och svennen,
så dum han tedde sig, förstod att aflocka honom många
vigtiga upplysningar. Emellertid var måltiden slutad
och svennen började fundera på, huru han nu skulle
lyckligt och väl komma ut ur lägret. Kocken bad honom
då hjelpa sig med ett och annat i köket och svennen
gjorde så. Han bar sig väl något fubbligt åt, men det
var ej bättre att vänta af en bonde. Ju längre tiden
framskred, desto oroligare blef emellertid svennen. Då
sade kocken att hans häst behöfde vattnas, och svennen
var ej sen att åtaga sig det besväret. Han begaf
sig till slottet, lade sadel på hästen och ledde
honom ut. Men i samma ögonblick svängde han sig upp
på hästen och i flygande fart sprängde han bort från
lägret.
Återkommen till Linköping, gjorde han noga reda för
biskopen om allt hvad han fått veta, och biskopen
skrattade godt åt hans äfventyr med kocken.
En annan sägen gick om presten herr Johan i
Gryta. Gryta socken är den sydligaste i Hagunda härad
och längs socknens södra gräns flyter Örsundsån,
som här utfaller i Låstaviken. Mindre skaror af den
kungliga hären tågade omkring i bygden för att skaffa
föda åt folket och foder åt hästarna. Under de 14
dagarne, konungen låg framför Vesterås, klagar han
sjelf i ett bref, som ännu finnes i behåll, att han
och hans folk der »upptärade allt hvad klerkeriet
och borgarena hade, så att han och hans gode män ej
kunde få mer att köpa för deras pengar, utan ledo
der stor nöd för mat, öl och hästfoder, så att han
kunde ej der längre töfva utan att taga från sina
undersåtar och allmoge och så förderfva dem i grund,
något som han ogerna ville.»
Nöden hade emellertid ingen lag, utan konungen måste
här liksom i Jönköping 1452 strax före olyckan på
Holaveden genom utsända mindre afdelningar af hären
förskaffa sig hvad han behöfde. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
