Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axelsson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eriks trognaste anhängare samt afvisade med bestämdhet
alla försök att vinna honom för den nye konungen. Han
höll sitt slott konung Erik tillhanda ännu då hans
gods i Danmark blefvo honom fråntagna.
Då derefter Christofers val i Sverige var en afgjord
sak och han om vintern 1441 hade ett möte med Carl
Knutsson i Halmstad, inbjöds också slottsherren
på Varberg att der infinna sig. Herr Axel kom och
uppfordrades nu ytterligare både af konungen och de
närvarande rådsherrarna att öfverlemna slottet, och
sedan man öfvertygat honom om att ej blott han sjelf
utan hela Halland skulle lida af en fortsatt vägran,
helst som han visste att från Erik ej vidare var någon
hjelp att vänta, lofvade han att öfverlemna slottet,
om ingen undsättning kom före midsommar. »Gud skall
vara mitt vittne», sade dervid den ädle riddaren, »att
jag inga andra herrar önskar än Gud och konung Erik!»
Någon undsättning kom dock icke och Axel Pedersson
fick Varberg med många underlydande härad och gods
i förläning på lifstid och efter hans död i 6 år för
hans arfvingar.
Denne man skall hafva haft icke mindre än nio
söner. Af dem är det företrädesvis Erik, Ivar, Olof
och Åke, som äro af vigt för vår historia.
Erik Axelsson har så lifligt ingripit i de senaste
tilldragelserna och gör det fortfarande, att vi här
blott behöfva vidröra hans offentliga lif. Vi hafva
sett honom både på Carls sida och emot honom. Han
utsågs som svensk fullmäktig på Halmstads möte år
1450 och fick samma år Åbo slott och län efter Magnus
Gren. Han betraktades redan då som svensk. Sedermera
innehade han Nyköpings slott och län, och der
blef han fängslad af konung Carl, då denne kom
från Östergötland för att möta den upproriske
erkebiskopen. Efter Carls flykt var han jemte
erkebiskopen Sveriges riksföreståndare, något som
tyder på stort anseende och mycket inflytande. Såsom
sådan for han öfver till Finland och var der verksam
för den nye konungen. Derifrån kom han äfven att
strida vid erkebiskopens sida mot konung Carl och
var också den, som förde den för andra gången afsatte
konungen öfver till Finland. År 1466 finna vi honom
åter såsom slottsherre på Åbo.
Han egde i sitt andra gifte Helena Gustafsdotter
(Sture), en dotter till Gustaf Algotsson Sture, bror
till Sten Stures farfar. Han var således beslägtad med
de mäktigaste ätterna i riket, och för den, som vill
gissa, kan han väl tagas för en bland de fyra, hvilka
enligt biskopens plan riket regera skulle. Han dog
utan att efterlemna några barn. Efter sin död fördes
han från Finland till sin gård Lagnö i Södermanland
och ligger begrafven i Aspö kyrka.
Eriks broder Olof Axelsson känna vi sedan längre
tillbaka. Han förekommer under konung Eriks tid såsom
underhandlare på danska sidan på mötet i Kalmar
1438. Det var också han, som så häftigt upptändes
af harm deröfver att han, ehuru ovetande, fläckat
sin ridderliga ära genom att nedlåta sig till en
helsning, då han mötte konung Eriks älskarinna,
den sköna Cecilia. Men der vi företrädesvis göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
