Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axelsson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap med honom, det är under striden om Gotland
mellan Carl Erik och Christian. Till belöning för de
tjenster han der gjort konung Christian erhöll han
ön i förläning.
Utom Gotland egde han dessutom i Danmark stora gods
och förläningar, såsom Lillö i Skåne och Tranekärr på
Jutland. Han var af ett hårdt och trotsigt lynne och
skall hafva blifvit kallad »den orättfärdige». Från
Gotland förde han ett ordentligt sjöröfvarlif. Han
dog år 1465, och då tog en tredje broder, Ivar
Axelsson, vård om barnen och godsen samt fick Gotland
i förläning af konung Christian. Olofs dotter, fru
Brita på Örebro slott, känna vi äfvenledes.
Ivar Axelsson är för oss vigtigare än Olof. Vi känna
om denne herre ett ridderligt drag, då han lät sin
enskilda tvist med Lunds erkebiskop falla för att de
gemensamt skulle kunna motstå konung Carl, hvilken då
som bäst härjade i Skåne. Men detta hindrar alldeles
icke, att vi sedermera få se honom lemna Christian
och öfvergå på Carls sida.
Det skedde efter brodern Olofs död, då Christian
indrog några af dennes förläningar i Danmark. Såsom
bevis på, huru mäktig denne herre kände sig, i
medvetande af hvad han såväl ensam kunde åstadkomma
som i förening med bröderna, tjenar det, att han
med anledning häraf öppet förklarade krig mot konung
Christian. Detta skulle helt naturligt föra honom
öfver till den svenska sidan och till det parti, som
der stod emot Christian. Men detta parti fördes snart
att antaga sig konung Carl, och herr Ivar förenades
snart på det närmaste med denne konung. Han friade
nemligen till Carls dotter Magdalena. Carl lefde
bekymmerfulla dagar på Raseborg, och vi kunna väl
finna, huru hjertat skulle klappa starkare i hans
barm, huru tankarne på hans lysande fordom skulle
spira upp i hans sinne, när den saken lades framför
honom till afgörande, om han ville gifva sitt ja
och samtycke till den mäktige och rike Ivar Axelssons
giftermål med hans dotter.
Vi komma snart att skildra detta giftermål, som
är förknippadt med vigtiga tilldragelser i vår
historia. Här må vi anföra en folkvisa, som länge
sjöngs i vart land liksom i Danmark om herr Ivar,
huru han blef konung Carls måg och uppsade konung
Christian tro och lydnad.
Det var herr Ivar Axelsson,
han sitter på Gotlands skär,
han säger: »Jag vill till Sverige fara
och hemta min hjertans kär.»
Herr Ivar, han bryter den starka bölja för Gotland.
Herr Ivar han seglar till Stockholms by,
Carl Knutssons dotter att gästa;
Det säga alla, som det hör eller spör:
»det blifver icke till hans bästa.»
Herr Ivar, han bryter den starka bölja för Gotland.
De vinda deras silkessegel
allt upp i förgyllande rå,
så segla de sig till Sveriges skär,
väl mindre än veckor två.
Kasta de deras ankar på sand,
och gånge de sig i land,
det aktade Sveriges råd uppå,
de togo herr Ivar om hand.
Och midt uti den borgagård,
der axlade han sitt skin,
så gångar han på Stockholms hus
för Sveriges konung in.
Det var herr Ivar Axelsson,
han inför dörren går,
och det var konung Carl Knutsson,
han upp för honom står.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
