- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
375

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axelsson och hans bröder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hell sitter I, herre Carl Knutsson,
en konung öfver Sveriges rike,
och vill I gifva mig eder dotter,
om jag kunde vara hennes like!»

»Och skall jag eder min dotter gifva,
som för edert bo skall råda,
då skolen I drifva konung Christian
ut och biskoparna båda.»

Det var herr Ivar Axelsson,
han låter de brefven skrifva,
sänder han dem till Dannemark,
konung Christian dem att gifva.

Och bort så red det sändebud,
det bref att konungen bringa,
på klostergården i Malmö by,
der månde han honom finna.

Och in kom der det sändebud,
han stäldes för bredan bord;
han hade så snäll en tunga
och kunde så väl foga sina ord:

»Hell sitter, I konung Christian,
en herre gill och gäf.
Helsar eder herr Ivar Axelsson,
här hafven I hans bref!»

Mälte det konung Christian,
när han de brefven såg:
»Aldrig jag hade det någon tid trott,
herr Ivar skulle skicka sig så.

Och både slott och fäste
jag hafver honom fatt i händer,
men aldrig kom i mitt sinne,
han skulle så snart omvända.

Lefver jag konung denne vinter
och än en kortare tid,
den sjelfgjorde konung och hans måg
skola tigga mig om frid!»

Och det var konung herr Christian,
han kastar det sölf på bord:
»Det ger jag dig trogne herr Jörgen,
som aldrig bröt dina ord!»

Konung Christian kallar på liten smådräng:

»I stuga följ detta bud,
du låt honom spisa, som sig bör,
kom icke hans herre i hug!»

I tjenen honom som sig bör
och icke med annat än godt,
hans herre skall ock betala det lag,
som gjorde oss detta till spott.

I följen detta bud till skräddarestuga
och låten honom kläder skära,
sjelf skall betala skräddarelön
Ivar Axelsson hans herra.»

»I hafven tack, konung Christian!
I ären en herre så god och gill,
när jag kommer ut af detta landet,
eder gåfva jag prisa vill.»
        Herr Ivar, han bryter den starka bölja för Gotland.



Så lyder visan om Ivar Axelsson. Det är en
omvexling af tiden och personer, såsom vi alltid
finna fallet vara med folkvisan. Men de tecknade
personligheterna, sjelfva händelsens hufvuddrag äro
sanna. De vilkor, den betryckte konungen uppställde,
måla på ett enkelt sätt hans sinnesstämning, och den
besinningslösa frikostigheten hos Christian är fullt
öfverensstämmande med hvad man för öfrigt känner om
denne konung.

Åke Axelsson liksom bröderne Lars och Filip äro mindre
bekanta, ehuru äfven deras namn förekomma någon
gång vid vigtiga tilldragelser i vår historia. Om
Lars säges att han varit en herre »stor i hjerta och
hug». Herr Åkes döttrar blefvo gifta med de yppersta
män i Sverige. Ingeborg egde Sten Gustafsson Sture
och Helena Thord Bonde, konung Carls tappre marsk,
som så lömskt mördades.

Oaktadt de tjenade olika herrar, syntes bröderne hafva
noga aktat på den slägt, till hvilken de hörde, och
hennes fördelar, och stått i flitig brefvexling med
hvarandra. »Bud och bref gingo ofta dem emellan»,
heter det, »och det var deras gamman att höra,
huru det hvarjom och enom gick.» Visst är att
»Axelssötierne» voro fruktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free