Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen / 377 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopen och Nils Bosson (Sture)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef allt mer påstående i sina fordringar, ju mer
de holsteinska sakerna klarnade.

I början af år 1466 – det var den 2 Februari –
utfärdade erkebiskopen från Vadstena ett bref, hvari
han lofvade förlåtelse och glömska af det framfarna
och för alla som haft någon del i hans fängslande på
vilkor, att allt det hölles som blifvit honom lofvadt
af riksens råd och hvarpå han hade rådets bref. Några
dagar derefter – den 7 Februari – öppnades ett möte
i Jönköping af både danska och svenska herrar. De
senare – biskop Hans i Skara, Magnus Green, Thure
Thuresson och Arvid Trolle – öfverenskommo med de
danska, att »den gamla, kärliga sambindelsen mellan
de trenne rikena, som i lång tid varit hade, skulle
blifva oförkränkt» och att man frampå sommaren skulle
hålla ett nytt möte.

Samtidigt härmed ser man erkebiskopen taga mera
allvarsamma mått och steg emot sitt motparti. Han lät
kalla Nils Bosson (Sture) till Stockholm. Man känner
icke anledningen, men man torde icke vara långt från
det verkliga förhållandet, då man från ställningen i
allmänhet sluter till att erkebiskopen i honom såg en
man, som kunde blifva honom farlig, äfven om hans makt
för ögonblicket icke var sådan att han kunde öppet
uppträda. Men befallningen om herr Nils’ inställelse i
Stockholm innebar ett hot, som hade helt andra följder
än erkebiskopen någonsin kunde föreställa sig.

När man färdas från Stockholm till Norrtelje stora
landsvägen utefter kusten genom Frötuna skeppslag,
kommer man ungefär en mil från sistnämnde stad till en
liten å, som från Väsby-sjön flyter i östlig riktning
till en lång och smal vik af Ålands haf, som kallas
Edsviken. Söder om denna ligger Bergshammarsviken,
vid hvars innersta spets Bergshamra gästgifvargård
är belägen. Vägen går i stora bugter omkring denna
vik och Väsbysjön. Sedan man svängt om åt vester vid
östligaste spetsen af sistnämnda sjö, får man sigte
på ett gammalt stenhus som ligger till venster om
vägen. Byggnaden eger numera


Thord
Axel Pedersson

Olof Axelsson.

Erik Axelsson
g. m. 1. Karin Mattsdotter (Lillie).
g. m. 2. Helena Gustafsdot. (Sture).

Ivar Axelsson
g. m. 1. Margareta Paulsdotter (Laxmand).
g. m. 2. Magdalena, konung Carls dotter.

Lars Axelsson
g. gm. Karin Eriksdotter (Nipertz).

Filip Axelsson
g. m. Anna Frille

Åke Axelsson

Anna
g. m. Arvid Birgersson (Trolle).

Ingeborg
g. m. 1. Gustaf Carlsson (Gumsehufvud)
g. m. 2. Erik Arvidsson Trolle.

Ingeborg, d. 1508.
g. m. 1. Sten Bielke
g. m. 2. Sten Sture d. ä.

Helena
g. m. Thord Carlsson (Bonde).

Erik
g. m. Anna Moltke.

Göran
g. m. Bengta Körning

Hans till Bjurum

Clas (den äldte)
g. m. Elin Rönnow

Tönnes, d. 1522,
g. m. Karin Eriksdotter (Bielke).

Åke, d. 1520,
g. m. 1. Märta Natt och Dag.
g. m. 2. Märta Ulf.

Åke, d. 1510.

Anna
g. m. Conrad Bitz.

Åke

Clas

Danska Tottar.

Erik
g. m. Ermegård Sparre

Ingeborg
g. m. Jöns Kurck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>