Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Axelsson blir riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik Axelsson blir riksföreståndare.
Under tiden hade bröllopet försiggått på Nyköpings
slott, och konung Carls dotter blifvit Ivar Axelssons
husfru. Allt hade der varit präktigt och efter önskan,
såsom det borde vara, då så mäktig och rik en riddare
gifte sig med en konungadotter, och mängden af gäster,
af allvarsamma rådsherrar och riddare och skämtande
svenner hade varit stor.
Endast en saknades. Det var erkebiskopen, Sveriges
rikes föreståndare. Detta väckte missnöje hos de
samlade herrarne, och, man skred till en handling,
som säkert varit länge förberedd, ehuru den först
nu kom till utförande[1]. Man valde Erik Axelsson
till riksföreståndare. Många af erkebiskopens vänner
voro närvarande i Nyköping, och det är naturligt,
att de af alla krafter sökte motarbeta detta
riksföreståndareval. Men Axelssönerne och deras vänner
voro dem öfverlägsna. Det synes dock icke hafva
varit dessas mening att återkalla konung Carl, utan
de tyckas hafva handlat med uteslutande afseende på
egna fördelar, således helt och hållet som stormännen
brukade den tiden. Deras syfte var att flytta högsta
makten från riksföreståndaren erkebiskopen på en man
ur deras egen krets, ingenting vidare.
Ännu andra saker företogos på detta herremöte och
andra beslut fattades, fullt ut lika märkeliga. Efter
bröllopet voro herrarne församlade i gråbrödraklostret
i Nyköping. Man såg bland dem Thure Thuresson, Magnus
Gren, Erik Nipertz, Eggert Krummedik, hvilka afgjordt
hörde till erkebiskopens närmaste och pålitligaste
män. Inför dessa framträdde såväl Ivar Axelsson som
konung Carls äldre måg, Erik Eriksson, och sporde det
församlade rådet till på sin svärfaders, konung Carls,
vägnar, »om konungen, hans barn och arfvingar ej egde
att njuta de slott, land, län, kronopanter och köpe-
samt arfvegods, hvarpå konungen hade erhållit rådets
bref».
Herrarne öfvervägde och sade, »att den värdige herren
konung Carl, hans barn och arfvingar böra och skola
njuta och behålla allt detta i alla måtto, som de
bref, dem riksens råd derpå gifvit hafva, utvisa. Och
den, som något af konung Carls gods köpt hafver af
högboren furste konung Christian, skall icke göra
konung Carl eller hans arfvingar något hinder derpå,
utan skall han hålla sig till konung Christian för
att återfå sina penningar». Och på denna rådets dom
uppsattes bref, som underskrefs och beseglades. Äfven
Thure Thuressons namn och sigill finnas derunder,
han som genom köp af Christian kommit i besittning af
så många Carl tillhöriga gods. Det skedde torsdagen
den 30 September. Bröllopet hade egt rum den 14.
Några dagar derefter – det var den 2 Oktober –
fattades äfven beslut och uppsattes bref rörande
det ärende, hvarför de danske herrarne hade infunnit
sig. Att konung Christian betraktat denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
