Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Carl Knutsson tredje gången konung. Konung Carl kommer till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på fullt allvar med Sturen och Sveriges allmoge. Ty
Nils Bosson synes, icke ett ögonblick hafva svigtat
i sin trohet till konung Carl, och mellan honom och
Dalkarlarne liksom mellan dem och Sten Gustafsson
Sture knötos nu de band af inbördes vänskap och
förtroende, som sedermera aldrig brusto.
Men Axelssönerne, framför allt Erik, insågo hvilken
vigt det låg uppå att hafva allmogen på sin sida, och
denna allmoge kunde de aldrig vinna. Nils Bosson Sture
var, såsom allmogens höfding, den mäktigare. Detta
bestämde Erik Axelsson att förena sig med Sturen, och
följden blef, att man enhälligt fattade det beslut,
att konung Carl skulle återkallas. Och dermed skildes
man åt.
Nils Sture drog uppåt Fjerdhundraland och straffade
hårdt allmogen i den trakten för det den hållit med
Ivar Gren och Sveriges fiender. Derefter tvingade han,
tillsammans med Ivar Axelsson, Erik Carlsson och Erik
Nilsson att dagtinga och genom bref utfästa sig att
vara konung Carl hulde och trogne, om han komme till
regementet igen. Särskildt lofvade Erik Nilsson att
upplåta Örebro slott, som han innehade. Men detta
oaktadt kom någon tid derefter herr Erik till Örebro
och anföll bönderna som belägrade slottet. En strid
uppstod, hvari bönderne segrade och herr Erik blef
fången. Ett par dagar derefter kom Nils Sture till
Örebro, och bönderne öfverlemnade åt honom den fångne
riddaren, hvilken fördes till Vesterås.
Emellertid hade Erik Axelsson jemte de herrar af
rådet, som då befunno sig i Stockholm, tillsammans
med Stockholms stads borgmästare och råd uppsatt och
afskickat bref till konung Carl, hvari de på grund
af det beslut, som fattades i Upsala »af riddare,
köpstadsmän och bönder från Upland, Södermanland
och Dalarne», anmodade honom att återkomma och å nyo
blifva deras konung.
Riddarne Fader Ulfsson och Greger Mattsson utsagos
att öfverföra budskapet till konungen på Raseborg. Och
sakerna hade numera tagit en sådan vändning i Sverige,
att den gamle konungen ansåg sig kunna lyssna till
den framställning, som gjordes honom. Strider väntade
honom väl, ty alle desse trotsige herrar voro icke
så med ens vunna under en lagbunden styrelse, men
likväl syntes det numera möjligt att kunna behålla
segern emot och öfver dem.
Konung Carl beslöt sig derför att antaga den honom nu
för tredje gången erbjudna krenan, och han rustade
sig genast att fara öfver till Stockholm. Torsdagen
den 12 November, seglade Carl in till Stockholm. Han
blef med mycken högtidlighet och många ärebetygelser
förd upp på slottet, som öfverlemnades åt honom
af riksföreståndaren, Erik Axelsson. Till en
början var det nu lugn i riket; äfven erkebiskopens
vänner sade honom manskap och huldskap till. Till
erkebiskopen på Borgholm skickades, som vi veta,
Christer Bengtsson, men den oförsonlige mannen ville
icke veta af någon konung Carl i Sveriges rike. Herr
Christer återkom, och erkebiskopen gick att stå till
rätta för sina gerningar inför en högre domare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
