- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
414

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian och unionsvännerne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Upsala. Här blefvo konung Christians anhängare
fullkomligt slagna. Erik Carlsson måste nemligen
fly undan nedåt Kalmar, så att ingen visste hvart
han tagit vägen förr än långt efteråt. Några dagar
efter striden vid Läby sammandrabbade herr Sten med
Trotte Carlsson, vare sig nu att denne kom antågande
med friskt folk eller att han med någon afdelning
undkommit oskadd från Läby[1].

Dermed synas striderna hafva fått ett slut för det
året i mellersta Sverige.

I södra Sverige var det hufvudsakligen i
Vestergötland, der fejder försiggingo till förmån för
konung Christian. Enligt rimkrönikan skall konungen
sjelf hafva varit närvarande der, hvilket dock är föga
troligt. Men hans svenska anhängare fingo understöd
från de angränsande danska landskapen. Ett nederlag
vid Herrljunga förmådde dock danskarne att återvända.

Herrljunga ligger ungefär midt emellan Falköping och
Alingsås, der nu jernvägen går fram, vid en ström, lom
heter Nåssan och som flyter i nordvestlig riktning
samt utfaller i Dettern, en vik af Venern strax
öster om Venersborg. Sten Sture skall sjelf hafva
varit närvarande och vunnit slaget. Han skall jemte de
öfriga herrarne, hvilka öfverlefvat slaget, hållit sin
måltid vid en stor sten på Herrljunga utmark, hvilken
sten derefter ännu i dag bär namnet herrebordet.

En svensk hade blifvit i slaget tillfångatagen
af danskarne, men lyckats undkomma. Han hade dock
icke hunnit långt, förr än han träffade en svensk
herreman Måns Person, hvilken var konung Christian
tillgifven. Denne öfverföll och mördade samt plundrade
den svenske krigaren. Herr Måns fick dock icke länge
fröjda sig åt sitt dåd. En svenskt sinnad man, Lindorm
Persson, upptändes af harm öfver hvad som berättades
om Måns och lät öfverfalla och döda honom. Häröfver
anklagades herr Lindorm, men blef fridömd af Otto
Thorbjörnson – Det är allt hvad vi veta om Herrljunga
slag.

Men de danske gåfvo derför icke sin sak förlorad. De
återkommo och lade sig framför Öresten. Äfven
denna gång skall konungen sjelf enligt rimkrönikan
hafva befunnit sig vid hären. Sten Sture befann sig
i Upland, när underrättelserna härom kommo för hans
öron. Han gick till väga med raskhet och kraft. Med så
mycket folk, han kunde samla, drog han oförtöfvadt ned
åt Vestergötland och uppmanade under vägen allmogen
att så fort möjligt var rusta sig och komma efter.


[1]
Äfven inom Upsala stad fejdades denna sommar,
må hända samtidigt med striden vid Läby. Der gälde
striden enligt en gammal anteckning eröfrandet af ett
torn, tornet öfver domstrappan öster om kyrkan. Det
togs af fienden och återtogs, tills genom Stures
allmänna seger fienden måste draga bort.

Detta stentorn synes då hafva varit enskild
egendom. Upsala-kaniken Herman Lang tillbytte sig
år 1460 detta torn jemte dess hus mot en tomt på
Södermalm utanför Stockholm. Det öfvergick sedan
till andra egare, men kom genom testamente i början
på 1500-talet åter till domkyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free