Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian drager till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Eder, herr erkebiskop m. fl., som nu äre församlade
i Stockholm, helse vi .... som här nu när vår
höfvidsman herr Sten Sture sammankomne äro, kärligen
med Gud. Käraste herrar, gode män och vänner, vi
hafva förstått edert bref, oss tillskrifvet, att
vi, ridderskapet, och någre af oss, köpstadsmän och
allmoge, skulle hafva varit när eder i Stockholm på
S:t Egidii dag (den 1 September) näst föregången
för den dagtingan skull, som I gjort hafven med
konung Christian. Då fingo vi ej det samma brefvet så
tidigt, att vi kunde hafva redt oss och kommit till
det mötet. Vi hafva nu här ytterligare betraktat vårt
bästa och funnit, att konung Christians styrelse och
regemente hafver varit Sveriges rike och innebyggare
till stor olag, tunga och förderflig skada. Och efter
thy som förlupet är mellan honom och oss och han
sig bevist hafver emot oss och kronan, synnerligen
att han insändt hafver i Fjerdhundaland herr Ivar
Gren och herr Trotte Carlsson med en hop drabanter
och andra utländingar att gästa, betunga och oreda
göra i landet mot den värdiga dagtingan och frid,
som han eder förbrefvat och beseglat hafver, då
är missligt att förlåta sig på hans löften eller
bref. Och är storligen att frukta, det riksens och
allas vårt förderf skulle ökas, om han inanammades
till Sverige igen. Ty äro vi nu allvarligen med en
fullkomlig samdrägt så ens vordne, att vi ingalunda
samtycka eller hafva vela konung Christian till vår
konung, och förvetom oss fulleligen med de gode män
och allmogen i Dala, Nerike, Södermanland, Roden[1]
och mesta delen öfver allt riket, så att de alla äro i
så måtto af lika tanke med oss, och deruppå vilja vi
nu strax göra oss redo och följa vår höfvidsman Sten
Sture upp till Stockholm att afvärja vårt och rikets
förderf det starkaste och färdigaste vi kunna. Ty
bedja vi eder kärligen och förmane, det I vele rätta
eder härefter och förstöta den dagtingan med konung
Christian, till dess vi till eder kunna komma,
så framt ej yttermera någon förderflig tvedrägt
inrikes skall förmodas. Gud må foga raskare och
mera beständig fred på annat sätt än med konung
Christian! Gud allsmäktig och allt himmelrikes
herrskap eder befallandes, skrifvet Vadstena etc.»
Sådana underrättelser söderifrån voro egnade att lifva
modet och stålsätta sinnena i hufvudstaden. Det synes
som om konungen ännu skulle hafva trott på möjligheten
af en fredlig uppgörelse. Han utfärdade nemligen
söndagen den 8 September ett nytt bref, enligt hvilket
stilleståndet förlängdes till onsdagen den 11 och
den dagen ut. Men derefter började fiendtligheterna
på fullt allvar.
Konungen befästade sig allt mera på Brunkeberg. Den
ena sträckan efter den andra af vallar och skärmar
reste sig omkring lägret. Skansarnes byggnadssätt
omtalas såsom något nytt och ovanligt. De utgjordes
nemligen af stora, med sand och sten fylda korgar,
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
